Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Så lyder en av fyra grundprinciper i FN:s barnkonvention som nu har varit svensk lag i två år och tre månader. Två andra utgångspunkter är att alla barn har samma rättigheter och lika värde samt att de har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
En lag ska åtlydas omedelbart när den träder i kraft. Om den inte följs ska det leda till konsekvenser. När det gäller barnkonventionen har startsträckan varit lång och målet att den ska få fullt genomslag hägrar fortfarande i fjärran.
De stora problemen uppstår när barnkonventionen kommer i konflikt med annan lagstiftning. Glädjande nog har det ändå börjat röra på sig.
På nyhetsplats berättar människorättsadvokaten Ruth Nordström om att hon och hennes kolleger på senaste tid haft framgångar i flera asylärenden när de argumenterat utifrån barnkonventionen. Inte minst att Migrationsöverdomstolen i en dom slagit fast att barn är självständiga rättighetsbärare öppnar nya möjligheter i lägre instanser.
[ Elisabeth Sandlund: Mänsklig tragedi och juridisk härdsmälta när Tim utvisas ]
Det råder ingen brist på ömmande fall där barn har hotats med utvisning till en oviss framtid i ett land där de aldrig satt sin fot därför att det ansetts viktigare att den restriktiva migrationslagstiftningen upprätthålls. Alldeles nyligen fick en familj i Skåne efter lång ovisshet ett glädjebesked att treårige “Tim” som vuxit upp hos dem sedan han var elva dagar gammal får stanna i Sverige i stället för att skickas iväg till den biologiska mammans hemland Nigeria. Reaktionerna sedan DN lyfte fallet för ett halvår sedan har varit kraftiga.
En annan konfliktyta mellan barnkonventionen och andra rättsliga principer handlar om föräldrars rätt till sina barn och den övergripande målsättningen att omhändertagna barn ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Det omskakande fallet “Lilla hjärtat”, där vanvård slutade i ond, bråd död, har resulterat i ett lagförslag som är avsett att träda i kraft vid halvårsskiftet. I fortsättningen ska beslut inte fattas utan ingående prövning och barnets bästa tydligt vägas in.
Samma princip var vägledande när Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) häromdagen kritiserade en socialnämnd så skarpt att en tvångsförflyttning av en tvååring ställdes in. Flickan får nu, helt i barnkonventionens anda, ett eget ombud som ska tillvarata hennes intressen när en ny utredning görs.
Lisas resa slutade på ett HVB-hem där hon tog sitt liv “för livet blir inte bättre bara sämre”.
— Elisabeth Sandlund
Tydliga steg framåt, alltså. Men lång väg kvar. Barnkonventionen gäller alla åldrar upp till 18 år. På fredag begravs 15-åriga Lisa i Malungs kyrka. Hennes resa genom den svenska vårdapparaten, som Aftonbladet skildrat, med lång väntetid till BUP, utebliven diagnos för sannolik autism, en mardrömslik vistelse på ett SIS-hem (avsett för unga som begått brott) och ingen hjälp att bearbeta traumat, slutade på ett HVB-hem där hon tog sitt liv “för livet blir inte bättre, bara sämre”.
Den fjärde grundprincipen i barnkonventionen lyder: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Den rätten förmenades Lisa.
[ Elisabeth Sandlund: Vuxnas ursäkter hjälper inte när Emmy inte får träffa dem hon ser som föräldrar ]
