I område efter område har skräckscener utspelat sig de senaste dagarna när en våldsam och hämningslös mobb gått till attack mot polisen. Förklaringar går att hitta och behöver lyftas fram. Men det finns inga ursäkter för beteendet som lett till allvarliga skador på både människor och egendom.
Upploppen drabbar blint, inte minst laglydiga muslimer som på inget vis vill förknippas med våldsverkarna. På sociala medier blir det tydligt hur islamofobin eldas på och hur den allt annat än ädla sporten att dra alla med en viss härkomst över en och samma kam ännu en gång får fritt spelrum.
De som kastar stenar och molotovcocktails, de som sätter eld på polisbilar och lågstadieskolor, de som drar med sig tonårskillar genom att kittla deras längtan efter spänning i tillvaron förtjänar inget annat än förakt – och kännbara straff. Det svenska rättssamhället måste visa sina muskler innan situationen urartar och våldet sprider sig. Att som justitieminister Morgan Johansson tala strängt till våldsverkarna och mana dem att “Gå hem! Omedelbart!” är inte ens början på den nödvändiga processen.
Förakt förtjänar också den dansk-svenske högerextremisten Rasmus Paludan som satt stenen i rullning genom sin Koranbränningsturné som han sökt och fått tillstånd att genomföra. Paludan är i sin fulla rätt att utöva sin yttrandefrihet. Det är inte förbjudet att bränna heliga skrifter i syfte att skapa opinion mot en eller annan religion. Men det är minst sagt ynkligt, ett tecken på total brist på sakliga argument och något som visar att det ligger dunkla syften bakom.
[ Frida Park: Tro inte annat än att även kristna upprörs när det hela kränks ]
Paludan har all anledning att gnugga händerna. Han har triggat våldsbenägna individer, varav många misstänks ha koppling till gängkriminalitet, att gå till attack. Inte mot honom själv – han har inte ens varit på plats vid alla våldsutbrott – utan mot polisen. Och det har i sin tur fått fart på det muslimhat som gror under ytan och som är just det som Paludan vill göda och utnyttja.
Ett inhemskt gatukrig innebär att osäkerhetsbägaren är överfull.
— Elisabeth Sandlund
Upplopp av detta slag kan och får aldrig accepteras. Men i en tid när det svenska samhället mer än på mycket länge behöver stabilitet och när svenska medborgare måste kunna känna sig så trygga som möjligt är de inget annat än katastrofala. Det räcker mer än nog med det skakiga läget till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Ett inhemskt gatukrig därutöver innebär att osäkerhetsbägaren är överfull.
Finns det då inga ljuspunkter i eländet? Jo, en. Och den stavas Råslätt. I detta utanförskapsområde i Jönköping utbröt inga våldsamheter när Paludan genomförde sin show på skärtorsdagen. Civilsamhället visade vad det förmår när det är som bäst. Muslimer, kristna och andra engagerade var förberedda. De stod eniga sida vid sida, lät sig inte provoceras och hjälptes åt att lugna ner stämningen. Det är närmast komiskt att den enda polisanmälan som upprättats riktar sig mot den präst som ringde i kyrkklockorna för att överrösta Paludans tal och som misstänks för att ha stört en allmän sammankomst.