Sveriges justitieminister heter även fortsättningsvis – åtminstone fram till riksdagsvalet i september – Morgan Johansson, räddad kvar av den politiska vilden Amineh Kakabaveh, som efter att ha velat fram och tillbaka bestämde sig för att hon har förtroende för honom. Den regeringskris som statsminister Magdalena Andersson hotat med om Johansson fällts i misstroendeomröstningen avvärjdes därmed.
Betyder det att allt återgår till ordningen? Knappast. För det första är det viktigt att minnas att Morgan Johansson klandrats i tuffa ordalag av ett enhälligt konstitutionsutskott, utan reservationer från representanter för de partier som nu valde att hålla honom under armarna. Kritiken mot honom är med andra ord berättigad. Han har gjort ett dåligt jobb.
För det andra är effekterna på de senaste dagarnas inrikespolitiska tumult på Sveriges förhandlingar inför Natomedlemskapet knappast av det positiva slaget. En regeringskris hade inneburit större problem, men om i vilken vågskål Turkiet lägger det som nu sagts om Sveriges utfästelser till kurdiska organisationer råder ingen tvekan.
Allt som bidrar till att politik framstår som ett spel är negativt.
— Elisabeth Sandlund
För det tredje, och kanske mest allvarligt: Mycket i den demokratiska processen kan för den som inte är insatt framstå som mer eller mindre obegripligt finlir. Misstro, rent av förakt, mot politiker gror under ytan. Allt som bidrar till att politik framstår som ett spel utan koppling till människors vardag och till reella samhällsproblem är därmed negativt. Inte minst ett valår.
