Grattis! Du har nu fått förtroendet att leda Sveriges största samfund. Många kommer ha förväntningar på förändring – eller att allt ska förbli detsamma, lite beroende på vem man frågar. Men en kyrka som inte förändras och utvecklas stannar i växten – och värre ändå, krymper tills endast ättestupan återstår. På den resa som nu ligger framför dig och Svenska kyrkan vill vi passa på att skicka med några tankar – och böner.
Det är en stor, och spretig, kyrka du ska leda. Inom de höga kyrkvalven ryms många åsikter, en hel del tvivel, en lång rad fromhetsriktningar, men framför allt mycket tro. Ett av dina uppdrag blir att fortsätta hålla valven höga, kyrkdörrarna öppna och kyrktrösklarna låga så att fler hittar hem i kyrkan och i tron på Jesus Kristus. Men ju vidare och öppnare kyrkan är, desto tydligare måste hon vara med det som är kärnan – Jesus Kristus själv. Vägen, sanningen och livet. Det är kyrkans USP – uniqe selling point. Och även om kyrkan inte ska låna sig till marknadsstrategier känns det rätt avgörande att kyrkan inte tappar bort det som är hennes existensberättigande.
Kärnan, det Kyrkoordningen stipulerar som all verksamhets syfte, kan aldrig kompromissas bort, aldrig tonas ned, aldrig tvättas bort: “att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.” Du som ärkebiskop har möjlighet att låta korset lysa ännu klarare, lysa genom och bortom alla politiska utspel, alla protokoll, all dokumentation, alla styrelsemöten, all verksamhet. Lysa för den som vandrar i mörkret och som letar efter någon som inte sätter ljuset under skäppan.
[ Live-rapportering från ärkebiskopsvalet - I dag får Svenska kyrkan ny ledare ]
Och när vi ändå pratar tydlighet. Frimodighet önskar vi dig. I att predika evangelium och i det samhällsengagemang som följer naturligt på en levande tro. Svenska kyrkan har ett stort och oundgängligt ansvar att tala vad sant, rätt och värdigt är. I den tid som nu är, med gängkriminalitet, människohandel, krig i närområdet, hemlöshet, människor på flykt, måste kyrkan ha en tydlig röst.
Ja, mest troligt kommer du bli beskylld för att vrida kyrkan åt vänster. Eller höger. Eller bakåt. Likväl är det viktigt att du inte låter kyrkans röst tystna. Den måste höras för dem som ingen egen röst har, för de utsatta, för människovärdet, för religionsfriheten. Men låt oss höja ett varningens finger. I allt behjärtansvärt är det viktigt att kalibrera kompassen för att kunna navigera förbi besvärliga skär så att kyrkan inte riskerar att alldeles få slagsida eller kidnappas av partipolitiken.
Mest troligt kommer du bli beskylld för att vrida kyrkan åt vänster. Eller höger. Eller bakåt.
— Frida Park
Och när vi ändå pratar partipolitik. Ingen av er fem slutkandidater plockade i utfrågningen upp ärkebiskop Antje Jackeléns handske om partipolitikens otidsenliga inflytande över kyrkan. Kanske är det ditt hjärtas mening att partipolitiken tjänar kyrkan väl, men ta dig ytterligare en funderare, nu när de partipolitiska lagt sin röst och inte kan avsätta dig. Är det teologiskt hållbart med en sådan hållning? Med att sekulära politiska partiers ideologier ska ges inflytande över ett kristet samfund? Bara för att somt för en viss tid har fungerat på ett visst sätt finns det inget som säger att så alltid måste förbli.
[ Johan Dahlman: Helt felaktig fördom att Svenska kyrkan håller på att somna in ]
Och när vi ändå talar teologi. Allt talar för att du kommer vara den ärkebiskop som får uppleva att mindre än hälften av Sveriges medborgare är medlemmar i Svenska kyrkan. Din kyrka kommer inte längre vara majoritetskyrkan, utan en minoritetskyrka. Vad gör det med idén om en folkkyrka? Hur kan Svenska kyrkan leva och blomstra i denna nya omständighet? Finns det något att lära av de många frikyrkor som har lång erfarenhet av att vara just i minoritet? Och när du ändå funderar på det, finns det kanske annat i frikyrkligheten som Svenska kyrkan är i behov av – av frimodigheten, av bekännelsekulturen, av det personliga engagemang som kan bära verksamheten när det ekonomiska underlaget sviktar? Låt samtalen föras. Låt dem blomstra.
[ Martin Modéus: Känner helig avund mot engagemanget i frikyrkorna ]
Och när vi ändå talar samtal. Låt bönen bli central i kyrkan. Bönen och Ordet. Uppmuntra din kyrka att gå bönens väg. Uppmuntra dess medlemmar att bli läsare igen. Och uppmuntra dem att ta med sig sin tro ut genom kyrkporten, vidare ut i samhället, till arbetsplatsen, till skolan, till affären, till flyktingboendet. Uppmuntra dem att bjuda in till tro, till kafferep, till syjunta, till miniorer, till kyrka. Då kommer du bli en ärkebiskop för en levande, sprudlande och växande kyrka.
Gud välsigne dig i ditt nya uppdrag! Och må din väg gå dig till mötes.
[ Fredrik Wenell: Den nya ärkebiskopen måste fullfölja skilsmässan ]
