Det är svårt att peka ut något brott som är mer vedervärdigt än sexuella övergrepp på barn. Män (och i begränsad omfattning kvinnor) som inte drar sig för att utnyttja flickor och pojkar för att tillfredsställa sina egna behov förtjänar hårda straff och måste därutöver få behandling mot den psykiska störning som är orsaken.
Men betyder det att vad som helst får göras för att sätta stopp för dem som föregriper sig ? Nej, inte heller när det gäller att stoppa pedofilers framfart helgar det lovvärda ändamålet alla medel. Höjdhoppsstjärnan Patrik Sjöberg driver tillsammans med journalisten Sara Nilsson sedan något år tillbaka webbsajten Dumpen. Deras medhjälpare skapar falska profiler på webbsajter där barn ofta håller till och fångar på så sätt in personer som är ute efter sex med minderåriga. Man samlar bevis och bestämmer en mötesplats. Men i stället för att träffa Lisa, 12, eller Kalle, 14, sker en konfrontation med Sjöberg och Nilsson med mobilen i högsta hugg. Filmerna läggs ut på sajten till allmänt beskådande. Männen är inte namngivna men lätta att identifiera.
I skrivande stund har paret fått 110 “gäddor” att nappa, 110 män som ställts inför den moderna och skoningslösa folkdomstol som sociala medier utgör. I den positiva vågskålen ligger att lika många sexuella övergrepp har avvärjts och att ytterligare några möjligen har förhindrats genom att en och annan förövare blivit oroad över att tonåringen som han chattar med inte är på riktigt. I den negativa ligger att inte bara de uthängda männen påverkas utan att andra, fullständigt oskyldiga, riskerar att bli offer som får betala priset.
[ Terapeuten: Att möta en pedofil är också att möta en människa ]
Åtminstone ett självmord har inträffat efter en uthängning på Dumpen. Mannens sambo berättar om hur det bara tog några timmar tills någon klottrat “pedofil” på parets garagedörr, om hatfulla inlägg och telefonsamtal och om psykvårdens oförmåga att erbjuda behandling. Nättidningen Dagens ETC publicerade nyligen ett gripande reportage om hur tillvaron slagits i spillror för en flerbarnsfamilj där pappan avslöjats av Dumpen. Vädjanden från mamman, “Moa”, att avpublicera inlägget efter att hennes numera före detta sambo sökt vård för sin sexuella beteendestörning har klingat ohörda. Hennes stora skräck är att barnen ska bli drabbade av det hat som väller fram.
De känslokalla, närmast hånfulla, svaren lämnar en obehaglig bismak av självgodhet hos personer som inte drar sig för att ta rättvisan i egna händer.
— Elisabeth Sandlund
Både Patrik Sjöberg och Sara Nilsson vet vad det handlar om att vara offer. Bägge blev utsatta för sexuella övergrepp som barn. Det är den erfarenheten som driver dem i arbetet att med frenesi och uthållighet hindra att andra unga råkar lika illa ut. Men det är också den erfarenheten som borde göra dem lyhörda och ödmjuka och ge dem insikt i att inget är vunnet, tvärtom mycket förlorat, om oskyldiga anhöriga, inte minst barn, drabbas. I stället lämnar de känslokalla, närmast hånfulla, svaren till “Moa” i ETC-reportaget en obehaglig bismak av självgodhet hos personer som inte drar sig för att ta rättvisan i egna händer. Och det är, alldeles oavsett hur grovt ett brott är och hur mycket samhällets insatser än brister, fel väg att gå.
[ Carl-Henric Jaktlund: Offren drabbas igen när Alfvén hänger ut våldtäktsmän ]
