Debattens vågor har gått höga angående pingstledaren Daniel Alms inbjudan till Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén att leda bibelstudium under Nyhemsveckan. Nu är det ingen nyhet att ekumenik, när den fungerar och när den utmanar, engagerar. Men för inte så få kan debatten verka märklig.
Visst måste man få ställa frågor och vid behov kritisera, men är det bara sådana som till punkt och pricka håller sig till den rena och i förväg godkända pingstläran som får synas och höras i talarstolen? Inte är väl pingstvänner så otrygga i sin egen tradition, tro och övertygelse att andra än rättrogna kan vara rentav farliga att lyssna till?
Det är vanligtvis ett tecken på osäkerhet när personer vill utestänga eller tysta personer vars åsikter eller kultur inte överensstämmer med de egna. Det påminner om ett slags cancelkultur. Men Alms inbjudan till Jackelén är tvärtom ett föredömligt sundhetstecken och en tydlig signal att Pingst inte räds att samtala med trossyskon även när man inte är överens om allt.
Det påminner om ett slags cancelkultur.
— Frida Park
Detta är själva grunden till ekumenik. Ekumenik handlar dock inte om att släta över olikheter utan att öppna för dialog och förståelse. Och den som är trygg i sin egen identitet, sitt sätt att tillbe och sin bibelsyn kan möta, samtala, samverka och berikas av hela kristenheten, även när olikheter föreligger. Gud blir inte nervös av olikheter. Det behöver inte vi heller bli.
[ Historiskt när Antje Jackelén talar på Nyhemsveckan ]
[ Daniel Alm: Att värdera ärkebiskopens tro är inte pingst väg ]
