Beslutet från Amerikas högsta domstol att upphäva “Roe mot Wade” har mötts av ramaskri och protester världen över. Så också i Sverige: “Aborträtten upphävd” och “Bakslag för miljoner kvinnor”. Det finns ingen hejd på hur mörkt och kvinnofientligt beslutet utmålas som. Visst finns det anledning att känna oro för vilka konsekvenser beslutet kommer få för många kvinnors räkning. Men det är tydligt att många i Sverige inte vet hur amerikanskt rättsväsen fungerar. Frågan är om de ens vet hur svensk abortlagstiftning fungerar.
Varje jämförelse mellan Sverige och USA haltar. Men låt oss för enkelhets skull säga att vår Högsta domstol på 1970-talet beslutat att svensk grundlag stipulerar att foster inte har någon som helst rättighet, inte någon gång under hela graviditeten (vilket är vad Roe mot Wade innebar). Abort blir tillåtet, om delstaterna så önskar, ända fram tills förlossningen, men kan inte begränsas mer än till vecka 24 oavsett om svensk riksdag eller vårdprofessionen skulle önska att abort blev förbjudet vid den tidpunkt fostret kan överleva utanför mammas mage.
Låt oss säga att delstaten Dalarnas folkvalda parlament tycker att det här var etiskt orimligt och vill slå fast att det vid en graviditet finns två skyddsvärda individer – mamman och barnet, och att fri abort skulle vara tillåtet upp till vecka 15 av graviditeten (vilket är den väg delstaten Mississippi valt). Och låt oss då säga att Högsta domstolen igen prövar fallet och kommer fram till att argumentationen från 1973 inte håller och slår fast att kvinnans rätt att välja måste kunna begränsas av hänsyn till fostrets rättigheter.
[ Amerikansk abortlag rivs upp ]
Har då abort blivit helt förbjudet? Nej. Men rätten att anpassa abortlagen efter till exempel medicinsk utveckling har flyttats tillbaka till delstaten – en rätt som fråntogs dem 1973. Har då kvinnors rätt till abort helt upphävts? Nja, men de stater som vill uppvärdera fostrets rätt till liv framför kvinnans rätt att välja kan nu göra det. Och flera har valt att göra det i nivå med de nordiska ländernas abortlagstiftning. Fortfarande finns det stater som tillåter abort ända fram till förlossningen om moderns hälsa är i fara. Medan vissa har valt att enbart tillåta abort i de fall moderns liv är i fara.
Gäller den rörande omsorgen enbart de ofödda barnen eller också kvinnorna som föder och försörjer dem?
— Frida Park
I Sverige, vilket många svenska politiker verkar ha glömt, är inte rätten till abort obegränsad. Svensk riksdag beslutade att det vid varje graviditet finns två skyddsvärda individer. Kvinnas rätt att välja begränsas efter 18 veckor till förmån för barnets rätt till liv. Därför är abort tillåtet fram till vecka 18 och därefter efter tillstånd av Socialstyrelsen fram till att fostret är livsdugligt. Att abortera barn i vecka 28, 32 eller 40 är alltså olagligt. Och det på goda grunder. Väldigt få, även om undantagen finns, vill tillåta abort fram till förlossningen såsom några amerikanska delstater har gjort.
[ Frida Park: Så kan fler oönskade graviditeter bli till önskade barn ]
För många amerikanska kristna, i synnerhet evangelikala, är Högsta domstolens upphävande av Roe mot Wade ett bönesvar, en seger efter en lång kamp. Äntligen, resonerar en hel del kristna ledare, uppvärderas rätten till liv, det okränkbara människovärdet erkänns även för ofödda. Många troende väljare lät den här frågan väga tyngre än andra hänsyn, till och med tungt vägande moraliska betänkligheter, när de röstade på Donald Trump. Och Trump levde upp till sina vallöften och tillsatte konservativa domare i Högsta domstolen som nu har upphävt Roe mot Wade.
Men i glädjeyran finns det också kristna ledare som erkänner och uppmanar till att stödja de många utsatta kvinnor som på grund av Högsta domstolens beslut riskerar att bli än mer utsatta.
Och nu är det upp till bevis. Gäller den rörande omsorgen enbart de ofödda barnen, som kritiker ofta påstår gällande de som är prolife, eller också kvinnorna som föder och försörjer dem? Timothy Dalrymple, vd och chefredaktör på kristna tidningen Christianity Today, skriver: “bästa sättet vi kan fira barnen som kommer födas på grund av att Roe upphävts är att älska mammorna som kommer fostra dem under deras uppväxt”. Helt riktigt är det så. Men vackra ord är inte nog.
Evangelikala hallelujarop och svenska ramaskrik.
— Frida Park
Hur vill de som länge pläderat för ett upphävande av Roe mot Wade garantera att fattiga, ensamma, arbetslösa kvinnor ska få hjälp? Hur ska det förebyggande arbetet intensifieras? Hur ska stödet byggas ut?
[ Flera attacker mot kristna efter abortläcka i USA ]
Det är inte svårt att sympatisera med oron bland de som inte ser något annat alternativ. Inte heller svårt att förstå protesterna mot att det ska vara straffbart att resa till andra delstater för att genomgå abort eller att förstå rösterna som varnar för en utökad kontroll av kvinnors liv.
Oavsett vad man anser om Högsta domstolens beslut behöver diskussionen om förebyggande åtgärder och stöd till utsatta kvinnor föras i än större utsträckning – och även så i Sverige. Det, snarare än evangelikala hallelujarop eller svenska ramaskrik, hade varit till väsentligen större hjälp för kvinnorna och barnen det berör.
