Dåvarande moderatledaren och tillika statsministern Fredrik Reinfeldt har hånats för sitt uttalande 2014 om att vi skulle öppna våra hjärtan. Det är många som i efterhand, med migrationsvågen 2015 i färskt minne, har beskrivit det som olovligt naivt. Det går tydligen inte att ha ett hjärta i realpolitik.
Sedan kom Putins invasion av Ukraina. Många av oss minns intervjuerna på bensinstationer kort efter krigsutbrottet när människor tankade för vad vi då tyckte var orimligt höga bensinpriser. Så gott som alla bedyrade att det var värt några kronor extra om det kunde bidra till att bekämpa Putins krig.
I dag hörs delvis andra tongångar. Europa tycks numera vara splittrat. Ukrainas sak är kanske inte längre lika mycket vår. Hur länge orkar vi stå ut för att visa vårt odelade stöd i Ukrainas kamp mot Putin?
I början var alla, till och med SD, överens om att ta emot dem som flydde från kriget. Man sade att det skilde sig från 2015 års flyktingvåg eftersom Ukraina låg geografiskt mycket närmare oss. Nu kom det riktiga flyktingar enligt SD. De syriska flyktingarna var längre ifrån oss både kulturellt och geografiskt.
Människor på flykt är varken material till en valrörelse eller siffrorna i statistik.
— Fredrik Wenell
Visst har Sverige integrationsproblem. Det är inte och har aldrig varit friktionsfritt att ta emot människor som flytt. De kommer med trauman, utan pengar och med helt andra traditioner. Den fråga vi måste ställa oss är hur långt vi kan tänka oss att göra uppoffringar. När kriget drar ut på tiden prövas våra värderingar på riktigt. Hur länge kommer våra hjärtan vara öppna för Ukrainas folk?
[ Granskning av biträden i migrationsärenden visar stora brister ]
Det är bra att SD bekänner färg. Deras hjärtan som tycktes vara öppna till en början visade sig vara slutna när det kom till kritan. I Expressen (21/7) skriver deras migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling och EU-parlamentariker Charlie Weimers att Sverige under första halvåret beviljat fler uppehållstillstånd än under migrationsvågen 2015. Visst är det så men vilka är det som kommer? SD låtsas inte om att den stora majoriteten av de som flytt hit förra halvåret givetvis kommer från Ukraina.
För ett halvår sedan bedyrade samma parti att människorna från Ukraina var flyktingar på riktigt, nu blir de bara siffror i statistiken som ska hjälpa dem att vinna valet och få Moderaterna att hålla fast vid en stramare riktning. Så viktigt var det alltså för SD att Ukraina på alla sätt låg närmare. Människor på flykt är varken material till en valrörelse eller siffrorna i statistik.
Nu har det gått ett halvår och de bensinpriser vi tyckte var höga från början har tyvärr blivit det nya normala. Kommer våra hjärtan fortsätt vara öppna när vinterns kyla kommer och hushållens elutgifter stiger, eller om det till och med blir nödvändigt med elransonering?
Frågan är hur länge Ukrainas folk kommer fortsätt få stöd från Europa och Sverige. Människorna i Ukraina behöver vår uthållighet och vårt odelade stöd. Det är nu tydligt att det inte bara är vapnen som kommer hjälpa dem. Så vi behöver hålla i och håll ut som det numera heter.
[ Elisabeth Sandlund: Omoraliskt att ta från de fattiga och ge andra i nöd ]
