Attacken på Salman Rushdie i fredags misslyckades såtillvida att författaren tycks överleva. Hur svåra skador han ådragit sig är dock fortfarande oklart. Men den är en brutal påminnelse om hänsynslösheten hos dem som vill kväva det fria ordet och lägga band på yttrandefriheten. Att Rushdie under de senaste åren kunnat leva ett någorlunda normalt liv utan alla de restriktioner han tvingades underkasta sig efter utgivningen av Satansverserna och den fatwa, dödsdom, som Irans dåvarande ledare ayatolla Khomeini utfärdade 1989, innebar inte att faran var över. Hatet mot honom är fortfarande levande.
Irans regering förnekar visserligen all inblandning i dådet men påstår i samma andetag att Rushdie har sig själv att skylla eftersom han förolämpat islam och mer än 1,5 miljarder muslimer. Det är självfallet ett bisarrt påstående. Endast attentatsmannen bär ansvar för vad som skedde och exakt vilka motiv han hade lär klarna vad det lider eftersom han kunde gripas på platsen.
[ Författaren till Satansverserna riskerar förlora sitt öga ]
Men det är också värt att hålla i minnet att uppställningen för författaren var långtifrån hundraprocentigt när hans bok kom ut och angreppen började. Dåvarande ärkebiskopen av Canterbury ställde sig bakom kritiken. Välkända författare som John Le Carré och Roald Dahl likaså. Svenska Akademien valde bort möjligheten att ge Rushdie ett aktivt stöd, vilket fick flera besvikna ledamöter att avsluta sitt arbete i akademin.
