Andelen uppenbart ogenomtänkta politiska utspel har ökat markant de senaste dagarna. Först ut var Moderaterna i Stockholm som föreslår adhd-screening på Barnhälsovården bland barn i utsatta områden. Inte barn i andra områden. Bara de utsatta. En sådan screening skulle då visa om det behövs vidare utredning inom Barn och ungdomspsykiatrin (Bup).
Visserligen är det helt riktigt att ju tidigare åtgärder för barn med särskilda behov, desto bättre möjligheter att skapa goda förutsättningar att behålla självkänsla och lyckas i skolan. Däremot missar de (?) att något “snabbtest” inte existerar och att en sådan åtgärd knappast kommer att gå att genomföra enbart genom att tillföra resurser, det ska finnas personal med kompetens att utföra och tolka resultaten.
Och hur ska Bup, som därtill i delar av Stockholm hotas av nedläggning, kunna hantera svaren på alla dessa “snabbtest” i utsatta områden när barn redan står i kö, ibland så länge som upp till två år, för att få utredningar så att skola och elevhälsa kan sätta in rätt resurser kring barnet?
Men förslaget hamnar snett även ur en annan aspekt. Inte kan väl M ha missat att förskola och skola är skyldiga att genomföra särskilda anpassningar kring elever som behöver det även om en diagnos saknas? Om det inte görs bryter skolans huvudmän mot lagen. Här är bromsklossen snarare nedskärningar i skolors och elevhälsans budget. Börja där.
[ Bup-psykologen: Kyrkan kan spela en jätteviktig roll för barn med särskilda behov ]
På temat tidig upptäckt och förebyggande av eventuella framtida problem lade även Liberalerna fram ett förslag om att alla tvååringar (!) ska språktestas för att upptäcka avvikelser. Om sådana påträffas på BHV ska barnen få förskoleplikt. Hörsammar inte föräldrarna detta vill L att barnen ska kunna tvångsomhändertas av sociala myndigheter.
Men både L och KD verkar ha missat att barnen inte är statens.
— Frida Park
Men även Kristdemokraterna överväger tvångsförskola. Det kristdemokratiska budordet “staten skall icke utöva överförmynderi gentemot familjen” till trots ville partistyrelsen få med partifullmäktige på att driva obligatorisk språkförskola. Men partiet var inte med på noterna och gav partistyrelsen bakläxa. Ändå lyfte Ebba Busch förslaget igen under Sveriges radios partiledarutfrågning.
Inte heller skulle obligatorisk förskola för att lära barnen svenska ge önskat resultat eftersom pedagoger på förskolorna i invandrartäta områden inte sällan själva har brister i språket. En bättre ände att börja i, särskilt utifrån kristdemokratiska principer, är att bygga ut den öppna förskolan och erbjuda förälder och barn aktiviteter för att lära språk tillsammans. Det hade varit humant med tanke på barn med traumatiska upplevelser av krig eller flykt. Att ens överväga att med tvång ta dessa från sina föräldrar är ju raka motsatsen.
[ Frida Park: Ska KD med berått mod svika småbarnsföräldrarna? ]
Såväl L som KD verkar lite yrvaket ha upptäckt att svenska språket kan vara bra att ha. Men båda partierna verkar ha missat att barnen inte är statens. Och finns det verkligen inga andra verktyg i högerns (!) politiska verktygslåda?
Än är det 25 dagar kvar till valet. Hur många fler förbuds- eller tvångsförslag kommer partierna hinna kasta fram?
[ Steven Crosson: Liberalerna måste släppa religionsföraktet ]
