Är det lämpligt att pastorer också är politiker? Kyrkliga ledare har viktiga arenor att agera på. De kan vara både offentliga och personliga. Att vara ledare i kyrkan är ett viktigt offentligt uppdrag. Det gäller såväl små lokala församlingar som kristna organisationer och samfund.
Hur många arenor kan man röra sig på samtidigt? I modern tid har det varit få präster och pastorer som i sina roller även haft ett politiskt förtroendeuppdrag eller ens avslöjat var man stått politiskt. Uppfattningen har varit att ett öppet ställningstagande för ett särskilt parti kan hämma relationen till dem man leder i sin roll i kyrkan.
Visserligen har det i vissa fall varit en offentlig hemlighet var vissa står politiskt. Efter avslutat uppdrag har flera profilerade kyrkoledare framträtt politiskt. Ett exempel är ärkebiskop emeritus KG Hammar.
[ Vem vill ens bli politiker i dag? ]
Utifrån en levande kristen tro följer naturligt ett samhällsengagemang. Men arenan partipolitik innehåller många fallgropar. Inte minst kan det bli ett problem för kyrkliga ledare om man representerar ett parti som inte vill föra dialog med alla. Eller att det aktuella partiet tar ställning i frågor som starkt opponerar mot evangeliet. Hur uppfattar de som befinner sig på den kyrkliga arenan sådana förhållningssätt?
Man får noga överväga om det verkligen är värt att sätta medlemmarnas förtroende för det kyrkliga ledarskapet på spel för ett partipolitiskt förtroendeuppdrag. Och borde inte detta resonemang leda till att Svenska kyrkan helt avpolitiseras?
