Har du i sommar hört någon säga – eller kanske sagt det själv: “Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på i år”? Knappt tio procent av de svenska väljarna är osäkra. Och enligt Dagens väljarundersökning tvekar även många kristna. Hur kan man då tänka för att reda ut vem eller vilka som ska få ens förtroende?
Ska du stöd-, protest- eller plånboksrösta; rösta med dig och de dina i fokus – eller för samhällets bästa? För inte så få troende finns det “röda linjer” som avgör – sakpolitiska områden som man utifrån sin kristna tro bedömer som viktigast. För en del är migrationspolitiken viktigast, som Christian Mölk, pingstpastor, skrivit om på debattplats. För andra är det etiska frågor kring livets början och slut. Men det kan även vara klimatpolitiken som får hjärtat att dunka hårdare – eller höjda elpriser som drabbar hårt.
Men med denna viktigaste fråga följer många andra politiska ställningstaganden hos ett parti, sådana som kanske inte alls stämmer överens med den egna tron, viljan eller visionen, som Josefin de Gregorio skriver i en kulturessä i Dagen. Faller migrationspolitiken en i smaken kanske man finner den ekonomiska politiken frånstötande. För att undvika att köpa grisen i säcken måste man läsa på var partierna står i andra frågor än just den eller de man själv ser som viktigast.
Dagens ledarredaktion tar i en serie inför valet ett nytt grepp på viktiga frågor. Vi ger inte hela svaret, men lyfter frågor som kan vara värda att reflektera över innan man går till valurnorna.
[ Dagens ledarredaktion: Det behövs mer - inte mindre - bön i skolan ]
Helt visst är det så att ett partis sakpolitik kan dra väljare – men också fjärma. Väljare som alltid sympatiserat med ett visst parti kan plötsligt finna att partiet gör utspel som man inte alls kan sympatisera med. Till exempel finns det mångåriga kristdemokratiska väljare som kan ha svårt med de nya, hårdare tongångarna. Antingen bestämmer man sig då för att måttet är rågat och röstar med fötterna. Eller så landar man i att sakpolitiska utspel kommer och går, likaså politiska företrädare, men ett partis ideologi består och röstar trots ett partis ställningstaganden i en eller flera frågor.
Ideologin är partiets kompass, budord om man så vill, som i hög grad avgör vilka ställningstaganden ett parti i går, i dag och i framtiden fattar i olika frågor. För väljare som är tillfälligt osäkra på ett partis sakpolitik kan ideologin hjälpa till i avgörandet. Men även väljare som röstar utifrån sakpolitik bör sätta sig in i partiernas egna “grundlagar”.
Även de väljare som röstar utifrån sakpolitik bör sätta sig in i partiernas egna “grundlagar”.
— Frida Park
Att ta reda på vilket partis ideologi som rimmar bäst med vad man anser viktigast i sin kristna övertygelse kräver lite mer. Man behöver helt visst gå djupare än tv-debatterna där enradingarna och möjligheten att “gå genom rutan” ofta dominerar. Men varför inte investera i sin egen och samhället framtid genom att faktiskt läsa lite mer – och djupare – inför det här valet?
Om nu inte sakpolitiken eller ideologin erbjöd tillräcklig fingervisning kan personvalet bli tungan på vågen. Det finns väljare som inte bryr sig nämnvärt om partiers utspel och ideologi – de röstar helt enkelt på en företrädare vars värderingar man uppfattar överensstämmer med de egna. Det finns kristna politiker som på så sätt tar sig in i de politiska församlingarna trots att de inte hamnat på valbar plats enligt listan. Det kräver dock att personen står på det egna valdistriktets listor. Skrapas inte tillräckligt många kryss ihop tillfaller rösten partiet som sådant.
[ Frida Park: Vem vill ens bli politiker i dag? ]
Utöver allt detta har Sverige ett parlamentariskt knepigt läge med långdragna regeringsbildningar, misstroendeförklaringar och överenskommelser som få är nöjda med. Ibland kan det låta som att partier inte längre har någon betydelse – man röstar på en statsministerkandidat. Men det finns också väljare som lägger sin röst enkom med syftet att stoppa ett eller flera partier från att få politiskt inflytande. Det handlar ofta om det som kallas “ytterkantspartierna”.
Denna strategi – att rösta utifrån antipatier – kan till och med innebära att rösten tillfaller ett regeringsalternativ man annars inte skulle vilja se. Då får man till sin på motvilja baserade kalkyl lägga faktorn att mandatperioden i övrigt kan bjuda på missnöje – är det värt det? En del menar att det helt visst är det.
Oavsett vad som avgör hur du ska rösta innebär din rätt att påverka styret av Sverige också ett ansvar att sätta sig in i vilka alternativ som står till buds. Och även om valet är svårt, missa inte tillfället att använda din väljarmakt. Gå och rösta! Med ett jämnt val som detta ser ut att bli kan din röst göra stor skillnad. Kanske till och med hela skillnaden.
[ Dagens ledarredaktion: Ropen skalla - livshjälp till alla ]
