Inom kort ska Världsläkarförbundet försöka enas om nya formuleringar i sina etiska regler. Det är inte det lättaste eftersom patientens rätt till självbestämmande kolliderar med läkarens rätt att följa sin övertygelse när det gäller att utföra eller vägra en behandling. Eller, som i Sverige, inte bryta mot lagen och medverka till dödshjälp. Försöken att enbart se till vad patienten vill, genom att göra det obligatoriskt att remittera till en kollega som har en annan uppfattning, verkar misslyckas. I stället föreslås en mjukare skrivning om att patienten måste få reda på att det finns alternativ.
I Sverige aktualiserades frågan år 2020 i en debattartikel i Läkartidningen om huruvida en svensk läkare har skyldighet att utfärda ett intyg till någon av de schweiziska dödshjälpsklinikerna, en förutsättning för att en person ska kunna bli medlem där och så småningom få hjälp att avlida. Å ena sidan har doktorn skyldighet att på patientens uppmaning redogöra för diagnos, behandling och prognos, å den andra ska en läkare också förebygga och om möjligt förhindra självmord. Den vägledning från Socialstyrelsen som efterfrågades i artikeln lyser fortfarande med sin frånvaro.
Det kan tyckas vara ett litet problem - antalet patienter som fått dödshjälp i Schweiz är inte stort. Men frågan är principiellt intressant och i diskussionerna om att tillåta dödshjälp även i Sverige måste den belysas.
[ Världsläkarförbundet ser över sin hållning till samvetsfrihet ]
