Med siffrorna 176-173 blev det fördel Ulf Kristerssons lag som nu påbörjar arbetet att bilda regering. Exakt hur han ska få ihop det och hur länge det kommer hålla är inte säkert. Men säkert är att Sverige efter en uppslitande valrörelse behöver läka ihop. Inte bara för att kriserna hopar sig. Men också.
Stor-orden om hotad demokrati är många – från alla läger. Inte bara i sociala medier utan även i nyhetssändningar, ledartexter, reportage och fikaborden. Kommer det höga tonläget att avta och grannsämjan återuppstå? Svaret på den frågan avgörs om respektive åsiktsläger förmår stilla sig tillräckligt för att lyssna på det som står att finna bakom de kraftfulla yttringarna. Lyssna och försöka förstå varför trossyskon och arbetskamrater kan tänka sig att rösta på ett politiskt alternativ man själv skyr som pesten.
De djupa åsiktsdikena och cementerade åsiktskorridorerna måste monteras bort. Ett sargat land kommer få svårt att få bukt med samhällsutmaningar som hopar sig. Förändring sker inte över en natt, men ett första steg vore att inse att den absoluta majoriteten faktiskt menar väl när de klistrar igen sitt röstkuvert. Till och med de som röstar på ytterkantspartierna, ja – även de. Kan man ha det som ett grundläggande antagande i debatten skulle mycket av de skadliga övertonerna kunna läggas åt sidan.
De djupa åsiktsdikena och cementerade åsiktskorridorerna måste monteras bort.
— Frida Park
Det hindrar inte att islamism och rasism ska tas på allvar och motarbetas. Såväl problematisk människosyn, skruvade ideologier som usla politiska förslag måste nagelfaras och bemötas, oavsett regering. Men vi måste slå hål på misstron gentemot meningsmotståndare, som ju även de är våra medmänniskor, att deras enda uppsåt skulle vara att göra mig och hela landet illa.
[ Avgjorde islamismen valet? ]
I går skrev vi på ledarsidan om partiet Nyans som lokalt tagit många röster från S i utanförskapsområden. Det måste tas på allvar. Samtidigt har en femtedel av landet röstat på Sverigedemokraterna – ett parti grundat av nazister. Skälen till att rösta på dessa partier är lika många som det finns väljare, men inte så få skulle nog instämma i att ett skäl är att de känner sig oroliga och att de känner att oron inte har tagits på tillräckligt stort allvar. Liknande oro bär de som bävar inför det fastställda valresultatet på. Kommer en unken människosyn få inflytande? Kommer demokratin monteras ned?
Är oron befogad? Inte alltid. Men få väljare, oavsett parti, kommer lyssna på fakta och argument som inleds på temat: Du vill förstöra Sverige (inte ens de få som de facto stämmer in på detta brukar lyssna då). Och vill vi se förändring måste vi faktiskt börja lyssna på varandra.
Nu har svenska folket talat. Demokratin har sagt sitt. Nu är vår uppgift som kristna att be för överheten, att vara fridsstiftare och sanningssägande profeter. Det går utmärkt att göra allt detta samtidigt.
[ Marie Demker: Det är inte mycket Ulf Kristersson kan förändra ]
