Uppdaterad text. Att centerledaren Annie Lööf efter elva år kastat in handduken och lämnar partiledarposten så fort en efterträdare är utsedd var inte oväntat. Snarare låg det i luften efter att partiet blivit en av valets stora förlorare med ett tapp på mer än 20 procent. Chocken att ha varit måltavla för en mördare, ute efter att skada hela det svenska samhället, under Almedalsveckan har också, säger hon själv, spelat in. Och konstigt vore det väl annars.
Centerpartiets strategi under valrörelsen har inte varit orimlig alls. Att bestämt – envetet, menar nog kritikerna – hålla fast vid att Sverigedemokraterna inte ska få inflytande över regeringspolitiken gav i teorin goda möjligheter att locka till sig allmänborgerliga väljare som ogillade det vägval som först Moderaterna och Kristdemokraterna och sedan även Liberalerna gjorde. Annie Lööfs mål var att bli ett ankare i mitten med deklarerat stöd vänsterut, om än med avståndstagande från Vänsterpartiet, men med dörren öppen mot de forna allianspartierna – om de skulle besluta att klippa banden med Sverigedemokraterna.
Det fanns säkert inte så få väljare som resonerade som Lööf, sådana som kanske aldrig tidigare lagt sin röst på C men som inte ansåg sig ha något annat val denna gång. Sådana röster har hörts under valrörelsen, bland annat i de kristna sammanhang där det finns en oro över KD:s utveckling, inte minst acceptansen av SD som samarbetspartner. Inte heller KD:s strategi bar frukt i form av ökad röstandel, även om partiet ingår i det vinnande laget. Och den har nu fått förre partiledaren Alf Svensson att ta bladet från munnen och kräva en genomgripande analys av vägvalet.
Någon uppenbar kronprins eller -prinsessa verkar inte vänta i kulisserna.
— Elisabeth Sandlund
I Centerpartiets fall var de nytillkomna väljarna inte tillräckligt många för att uppväga dem som inte längre känner sig hemma i ett parti som vacklat mellan att som traditionen bjuder vara landsbygdens främsta förespråkare och samtidigt hitta nya supportrar i storstäderna. Eller de väljare som ogillade att Lööf redan före valet lovade att stödja Magdalena Andersson som statsminister. Hur djupt känslan av att vara övergiven av sitt eget parti går vittnar berättelsen i Dagens Nyheter om hur partiets företrädare i Rättvik jublade över det dåliga valresultatet på riksnivå, kvittot på att partiledningen, läs Annie Lööf, inte lyssnat till varningarna för att kroka arm med Socialdemokraterna och överge borgerligheten.
[ Annie Lööf vill ge bidrag även till kyrkor hon ser som "sunkiga" ]
Vad händer nu? Någon uppenbar kronprins eller -prinsessa verkar inte vänta i kulisserna. Inte så få ledande centerpartister har av olika skäl lämnat politiken. Dit hör Anders W Jonsson, som vikarierade för Annie Lööf när hon var föräldraledig, och den tidigare ekonomisk-politiske talespersonen Emil Källström, som deklarerat att han inte står till förfogande. Men det finns åtskilliga namn att välja mellan och så snart centerpartisterna har slickat de värsta såren lär processen sätta i gång.
