Vi är många som har gått in i en katedral och nästan fått svindel av dess skönhet. Dess prakt talar till våra känslor. Och det är som det ska. Katedraler är byggda för att visa på Guds storhet och ge Gud ära. Även om man inte riktigt kan formulera sin tro med ord tilltalar kyrkorummets stillhet dem.
Det är inte så konstigt. Tro handlar inte bara om förnuft utan också om känslor. Människan är en hel skapelse, inte bara huvud.
Ida-Maria Brengesjö efterfrågar i sin gästkrönika nödvändiga förändringar för att tron ska kunna föras vidare till nästa generation. De förändringar som behöver göras handlar självklart inte om innehållet i tron utan vilka uttryckssätt som kyrkorna behöver använda sig av.
Ett sådant uttryckssätt är musiken. Och många är de församlingar som upplever en kamp om just det. Men hur man än vrider och vänder på det tycks fler ungdomar tilltalas av modernare musikstilar. Det finns till och med skäl att anta att det som numera kommit att ses som en musikgenre, lovsång, är något av det viktigaste för ungdomars tro. Kanske till och med mer betydelsefullt än bibelläsning och ungdomsverksamhet.
Så i stället för att förfasas över de moderna uttrycken kan kyrkor lära av Hillsong.
— Fredrik Wenell
Bygger ungdomar i dag sin tro på en musikgenre? Att se det så vore ett misstag. Lovsång handlar egentligen inte om en speciell musikstil. Men de flesta ungdomar tilltalas inte av lovsång komponerad av Bach, Einar Ekberg eller Per Harling.
Ändå har alla de nyss nämnda kompositörerna vid något tillfälle varit nya och avspeglat en viss kultur och specifika uttryckssätt. Visst, Bach kommer förmodligen stå sig längre än andra, men av folk i allmänhet uppfattas de ändå som svåråtkomliga kulturuttryck.
Den gemensamma sången i gudstjänsten har varit betydelsefull i nästan alla kristna traditioner. Det gäller Inte minst väckelserörelserna som haft sin styrka i folkliga uttryckssätt. Ekbergs eller strängmusikens styrka låg i dess folklighet. Deras betydelse för pingströrelsens väckelsemöten ska inte underskattas.
[ Åtta timmars lovsångsfest fyllde hel fotbollsarena i Budapest ]
Vi vet att innehållet i tron inte bara förs vidare genom predikan utan i och genom kyrkans hela liv där spelar musiken en avgörande roll. Så i stället för att förfasas över de moderna uttrycken kan kyrkor lära av Hillsong. De tycks medvetet ha satsat på enkel förkunnelse som går att ta till sig medan lovsångstexterna på senare tid innehåller såväl teologi om Jesus preexistens som en hel trosbekännelse i ett formspråk som tilltalar många ungdomar.
Så hur ska kyrkor då tänka för att tron ska föras över till nästa generation? Visst behövs predikan men den behöver vara enkel och landa i människors vardag eftersom de allra flesta bara lyssnar på den en gång och inte återkommer till den igen. Skillnaden mot musiken är att många i dag bär med sig lovsången i hörlurarna på vägen till jobbet, skolan eller på promenaden.
Kunskap traderas genom lovsångernas texter eftersom repetition är all kunskaps moder. Och trons innehåll förmedlas bäst i en kontext där inte bara huvudet tilltalas utan också magen, precis som i katedralen.
[ Ida-Maria Brengesjö: Något går sönder i mig när lovsång hånas ]
