På ett sätt är det ju bara att säga “Tack Hanif Bali”. Den tidigare moderata riksdagsledamotens ogrundade påståenden om kristet bistånd, först i debatt med Lars Adaktusson i Aktuellt (5/10) och senare på Twitter, kan ju ge mer seriösa aktörer möjlighet att vederlägga felaktigheter och ge en annan bild. Nej, Bali, kristna kräver inte att fattiga ska omvända sig i utbyte för rent vatten. Jo, Bali, det är fullt rimligt att en sekulär stat skickar bistånd via konfessionella aktörer.
De skriver i verksamhetsrapporten att det är en del av missionsverksamheten. Jävla fittigt att köra ner religion i halsen på folk i utbyte mot rent vatten.
— Hanif Bali (@hanifbali) October 6, 2022
Men på ett annat sätt är det bara tröttsamt. För det är inte första gången liknande fördomar ges luft och utrymme. Om biståndsdebatten vore ett under av saklighet vore väl enstaka osakligheter något att skratta bort. Alltför länge har en ensidig biståndsdebatt varit rådande. Moderaterna vill att Sverige ska frångå enprocentsmålet och sänka biståndet. Pengarna behövs bättre i Sverige och för att lösa de överhängande kriser vi har här (vanligen avses då sådana man menar beror på invandring), är ett av argumenten – ett kortsiktigt sådant.
Om M vill minska flyktingtrycket mot Sverige är det ju inkonsekvent att inte vilja motverka de faktorer som gör att människor flyr från livsfarliga krig och förtryck.
[ Fredrik Wenell: Därför har moderaterna fel om att sänka biståndet ]
Nu är ju inte Hanif Bali direkt känd för att vara den mest eftertänksamme debattören. Men det är ändå rimligt att fråga om det parti som fostrat honom ideologiskt delar hans oförblommerade religionsförakt. Om hans puritanska resonemang (Joel Halldorfs ordval i Expressen) att staten inte kan ge bidrag till kyrkliga organisationer även är Moderaternas inställning?
Men moderater brukar vara kvicka med att säga att det är kvaliteten på verksamheten som ska spela roll – inte vem som utför den. Och om det är kvalitativt bistånd de vill se är det till kyrkorna pengarna ska gå.
PMU är finansiär av Panzisjukhusets program för utsatta av sexuellt våld i Kongo samt av ett boende där våldtagna får stanna för rehabilitering efter underlivskirurgi och efter att de har fött barn som kommit till av våldtäkt. Många av de våldtagna är själva barn. https://t.co/Z6y2AIWPeK
— Magda Gad (@gad_media) October 7, 2022
Det är just tack vare “den kristna missionen” som Bali kallar för “svinig” som hjälpen når fram. Inte bara för att det är en självklar del av den kristna missionen att skapa möjligheter till rent vatten eller läkarvård för krigsdrabbade kvinnor helt oberoende av om man nämner någonting religiöst över huvud taget, som Christian Mölk, pingstpastor, skriver på Twitter i svar till Bali. Utan också för att studier visar att kristet bistånd når mer varaktiga resultat till lägre kostnad.
Hans Rosling, framliden professor och expert i global hälsa, sa i en intervju med TV4: “... kristna organisationer som har varit på plats tidigare, de kanske inte är så stora – men de som har varit på plats och som känner området, som har en systerkyrka eller nåt sånt där – de är bra att hjälpa.” Så vem litar vi mest på i det här fallet – Bali eller Rosling? Svaret borde vara självklart.
Magda Gad, journalist på Expressen som också reagerade på Balis okunskap, lyfte ett enda exempel som är fullt tillräckligt för att ensamt vederlägga Balis argumentation. Det är tack vare svenska pingstkyrkor som kirurgen Denis Mukwege, Nobels fredspristagare 2018, kan ge könsstympade och våldtagna kvinnor livet tillbaka i Kongo. Det är något Sverige – och moderaterna – borde vara stolt över och värna.
[ Debatt: Sverige har råd att ge en hundradel av sitt välstånd till de fattigaste ]
