Olyckskorparna som kraxade att högerpartierna inte alls är så överens som de velat ge sken av fick trots allt fel. Av allt att döma kommer Sverige på måndag ha en ny regering - talmannen har nominerat Ulf Kristersson till statsminister. Det är en regering som består av tre, inte fyra partier: M, KD och L. Att SD trots sin uttalade begäran inte ingår i regeringen har dock kostat de andra partierna.
Kristersson höll sitt löfte att Jimmie Åkesson (SD) skulle hållas utanför regeringen. Men på Regeringskansliet kommer det finnas politiska SD-tjänstemän “för att de ska få insyn”. Att SD som största parti i regeringsunderlaget skulle kräva, och också få igenom, många av sina hjärtefrågor för att släppa fram Kristersson är ingen nyhet.
Men det är inte bara hårda migrationspolitiska och kriminalpolitiska tag som presenterades av Jimmie Åkesson, andre person att ta till orda på presskonferensen - de var stenhårda. Migrationen ska dras ned, på alla nivåer – även kvotflyktingarna, från dagens 6 400 till 900. Asylsökande ska få kvalificera sig till välfärden och betala avgift för asylprocessen. Högre krav ska gälla över hela linjen, för att få stanna, ta hit sin familj och få stöd.
Sjukvårdsframgången blev till priset av KD:s stora hjärtefråga – biståndet.
— Frida Park
Ebba Busch (KD) ser nöjd ut när hon berättar att hon fått med de andra partierna på sin viktigaste fråga i valet. “Århundradets vårdreform” ska inledas – bland annat ska nationellt vårdförmedlingscenter, förlossningsplan och journalsystem samt utbyggd primärvård utredas.
Men sjukvårdsframgången blev till priset av KD:s stora hjärtefråga: biståndet. Även om Ebba Busch till journalisterna talar varmt om att rikta om biståndet, om effektivisering och att en bestämd summa kommer ge möjlighet till långsiktighet, och bättre möjligheter för biståndsorganisationer, är slopandet av enprocentsmålet likväl en stor prestigeförlust för KD.
Enligt partiernas avtal, Tidöavtalet, ska biståndspolitiken fokuseras på “att utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring. Biståndet ska även rymma effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till migration” och enligt uppgifter till SvD kommer det att sänkas, från dagens en procent av BNI till 0,85 procent.
[ Frida Park: Nej, Hanif Bali, fattiga måste inte omvända sig för att få rent vatten ]
Ulf Kristerssons lag vill även se en översyn av rättssäkerheten för asylsökanden och utarbeta kriterier för personer som söker asyl för dem som riskerar att förföljas på grund av sin tro (konvertiter) eller sin sexuella läggning. Även här finns formuleringen som upprepas återkommande under området migration i det drygt 60-sidiga avtalet: Asylsökandes rättigheter ska inte utökas “utöver vad EU-rätten kräver”. Sveriges budskap till flyktingar ska under Kristerssons regering vara solklart: Det är ingen idé att söka asyl här.
Sveriges budskap till flyktingar ska under Kristerssons regering vara solklart: Det är ingen idé att söka asyl här.
— Frida Park
Avgående statsminister Magdalena Andersson (S) ville förbjuda konfessionella friskolor och den socialdemokratiska regeringen valde att gå fram med en lagrådsremiss om att införa etableringsstopp för konfessionella friskolor i juli 2024. Men högerpartierna har inga formuleringar om stopp eller förbud med sin överenskommelse. Däremot talas det, helt rimligt, om att ge Skolinspektionen utökade möjligheter att inspektera och införa åtgärder mot konfessionella friskolor. Motivet: eftersom det “… är ett stort problem med extremism och islamism bland skolor med muslimsk profil”. Om det innebär att lagrådsremissen om stopp för konfessionella friskolor kommer att röstas ned av den nya riksdagsmajoriteten återstår att se.
Johan Pehrson (L) talade sig särskilt varm om politikens uppgift att möjliggöra för en helt fri kultur att skapa mening. Särskilt idrottens meningsbyggande lovsjöngs, innan Pehrson avslutade sitt inlägg på presskonferensen med att slå fast att inga allmänna medel ska gå till extremister eller “rena vanföreställningar”. Vad Pehrson menar med detta går inte att utläsa av dokumentet. Men partierna slår fast att pengar ur allmänna arvsfonden ska gå till aktörer som följer demokratiska värderingar och ordet “demokrativillkor” förekommer inte.
[ Jakob Forssmed: Regeringens förslag om demokrativillkor riskerar att stärka extremism ]
Ebba Buschs abortkontrakt om att inte tillåta någon som vill ifrågasätta dagens abortlagstiftning följs upp med förslag om att kvinnors rätt till abort ska skyddas i regeringsformen och att hemaborter ska införas.
En regering ser det alltså ut att bli. En regering där Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ser ut att ha fått vinstlotten: att kunna ta åt sig äran eller undgå ansvar, hur han än behagar. En regering som utan att överdriva, och enligt Ulf Kristersson själv, har gigantiska utmaningar att ta sig an. En av de största handlar om det statsministerkandidaten själv nämnde: att kunna vara en regering för hela svenska folket. Nu är det upp till bevis om den förmår samla – inte splittra, ena – inte söndra.
[ Frida Park: Liten överlevnadsguide till kommande mandatperiod ]
