Det är ingen hemlighet att Kristdemokraterna och Liberalerna förlorade när det gäller biståndet, vilket vi skrivit om på ledarplats. Men det tycks ändå som de lyckats med konststycket att hålla uppe nivåerna. Det blir 0,9 procent i stället mot befarade 0,5 procent alternativt 0,7 procent av BNI. Det hade givetvis gjort större nytta om det höjts till 2 procent som vi argumenterat för i en av våra valledare om det också förmedlats via civilsamhället.
Med det sagt är det inte säkert att det behöver vara en katastrof. Nu är det upp till oss som inte vill se biståndet sänkas att sätta axeln till.
Om det sedan visar sig, vilket inte alls verkar vara klart, att den nya regeringen kommer sänka skatten kan pengar frigöras som kan användas till människor som behöver dem i andra delar av världen. Om det finns en fördel med mindre statliga pengar är det att kyrkorna kan ge till de verksamheter som de själva uppfattar som bäst, inte till det staten vill att pengar ska gå till.
Missionen får då en förnyad möjlighet att inte längre styras av de värdedokument som den svenska staten bestämt. Det är många missionärer som kan berätta om att de möts av skepsis när mottagaren får höra att pengarna ursprungligen kommer från en stat. Det finns många skäl att anta att mottagarländerna vet bättre än svenska politiker. Och därför finns nu chansen att gå i förnyad dialog med partners runt om i världen och lyssna på vad de vill och anser sig behöva pengar till.
[ Frida Park: Nej, Bali, kristna kräver inte att fattiga ska omvända sig för rent vatten ]
