En liberal kraschlandning. Så beskriver centerledaren Annie Lööf regeringen Kristersson som nu tillträtt. Under de senaste dagarna har mycket fokus och energi lags på att analysera och förstå den nya regeringens, och dess samarbetsparti Sverigedemokraternas, plan för Sverige.
Stark kritik har lyfts från civilsamhälle samt från oppositionen. Språkrören är arga. Oppositionsledaren är ännu argare. Men centerledaren, hon är argast av dem alla. Lööf kallar den nya regeringens politiska plattform för ett nationalistiskt, konservativt maktskifte. Och en liberal kraschlandning.
Det är naturligtvis magstarkt att tala om haveri när hennes egna liberala parti gjorde ett historiskt dåligt valresultat. Centerpartiet var valets stora förlorare. Partiet lyckades inte med att nå sin målsättning om att få 10 procent av väljarna. Centern misslyckades i att vinna en vänstermajoritet i riksdagen och att ta egna ministerposter i en socialdemokratisk regering. Partiet tappade både på landsbygd och i storstad. Den verkliga liberala kraschlandningen var i alltså själva verket Annie Lööfs valstrategi.
Språkrören är arga. Oppositionsledaren är ännu argare. Men centerledaren, hon är argast av dem alla.
— Steven Crosson
Ropen från Centerpartiet sätter dock fingret på en av denna mandatperiods kanske mest intressanta möjliga politiska rörelse. Vart ska Centerpartiet gå? Kommer partiet, post Lööf, fortsätta på den inslagna vägen tillsammans med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Gå djupare in i vänsterfållan?
Eller kommer partiet att välja en partiledare med mandat att återknyta banden med borgerligheten? Att påbörja en resa tillbaka till de forna allianskollegorna kommer att bli svårt, men är helt nödvändig om Centerpartiet ska ha någon chans att på längre sikt överleva som politisk rörelse.
Centerpartiets DNA är borgerligt. I Centerpartiet har alltid funnits ett gediget arbete för personlig och ekonomisk frihet, något som aldrig kommer till sin rätta under ett socialistiskt paraply. Centerpartiets engagemang i miljö- och landsbygdsfrågor behövs i det blå laget. Den konstlade januariöverenskommelsen visar tydligt på hur osynkroniserade borgerliga värden står emot socialdemokratiska och vänsterpartistiska strävanden.
[ Kristna profiler fick tunga ministerposter ]
Vidare så har väljare historiskt, såväl i detta val som under tidigare försök till samarbeten över blockgränsen, straffat Centerpartiet när de övergivit borgerligheten. Klarar Centerpartiet att tappa två procentenheter till i nästa val? Och två ytterligare i valet därpå?
Men det tyngsta skälet till att Centerpartiet i och med partiledarbytet behöver gripa tillfället och återknyta banden med borgerligheten är att partiet behövs som motvikt mot Sverigedemokraterna. Att stå på sidan och peka på hur dåligt SD är, är lätt. Att sitta vid förhandlingsbordet är svårare, men nödvändigt. Behovet av en sund och enad borgerlighet har aldrig varit större än i dag. Här behövs också ett inkluderande förhållningssätt från övriga borgerligheten, den dag Centerpartiet gör sin nödvändiga omsvängning. Det är i borgerligheten som Centerpartiet, under en ny ledning, kommer att kunna göra mest nytta.
