Ledare

Typiskt svenskt att lovsång är viktigare för tron än mamma

Och vart tog papporna vägen?

Att lovsångens betydelse för den egna tron värderas högt av ungdomar i pingstkarismatiska sammanhang (pingst, SAM och EFK) är knappast en överraskning. Lovsången är, precis som vår ledarskribent Fredrik Wenell tillika en av forskarna bakom rapporten, säger i en intervju, viktig för att formulera och repetera teologi. Den är också tillgänglig, till skillnad från predikan många gånger, var som helst, när som helst.

Lovsångens förstaplats visar att den behöver tas på största allvar i stället för att nedvärderas eller utsättas för felaktig kritik. Precis som många församlingar redan gjort, behöver lovsången få en självklar och prioriterad plats. Vill kyrkan nå unga? Prioritera lovsång med god och tydlig teologi.

Samtidigt visar resultatet att Sverige sticker ut, till exempel i jämförelse med USA och Norge, när det handlar om föräldrars betydelse för ungas tro. Först på tredje plats kommer mamma. Och först på åttonde plats återfinns papporna.

Sett till det svenska samhällets syn på föräldrar – där förskola och skola många gånger ges statusen av att ha bäst kompetens att fostra och utbilda barn - är resultatet inte förvånande. Men det borde bli en väckarklocka.

Kyrkornas barn- och ungdomsverksamhet behöver i högre utsträckning samverka med hemmen. Föräldrar behöver få stöd och upprättat självförtroende i sin viktiga roll att ge tron vidare.

Och de på många områden alltför ofta frånvarande fäderna borde se sin åttondeplats som ett rop från unga efter en närmare relation, inte minst kring det som betyder mest: tron. Gud, vänd fädernas hjärtan till barnen.

Fler artiklar för dig