För drygt ett år sedan inträffade Talibanernas maktövertagande och utropandet av det Islamistiska emiratet Afghanistan. En hel värld chockades över snabbheten i maktövertagandet. Talibanerna själva försökte lugna världssamfundet med att bedyra att denna gång skulle det bli annorlunda. Men så blev det inte. Talibanernas modus operandi är det samma som förra gången de styrde landet.
Sakta men säkert beskärs kvinnors rättigheter. Alla kvinnor ska enligt dekret täcka sig, och varken visa hår eller ansikte. Nöjesparker är nu stängda för kvinnor, och därmed i praktiken även för barnen. Tonårsflickor har inte fått gå i skolan sedan talibanerna tog makten och förnekas därmed all möjlighet till utbildning och vidare arbete. De flesta kvinnor har blivit tillsagda att gå hem från sina arbetsplatser. Det finns afghaner som trots den förtryckande regimen står upp för kvinnors lika rättigheter. Detta trots att de blir jagade, piskade och slagna när de protesterar.
Afghanistan har allt sedan Alexander den stores tid varit utsatt för stormakters invasioner. Varken Ryssland, Storbritannien eller USA:s försök att tygla landet har lyckats. Det betyder att förändring och motstånd mot talibanstyret inte kommer komma genom externt tvång utan genom att det afghanska folken och civilsamhället stöttas inifrån och underifrån. Svenskt stöd och bistånd, kanaliserat genom organisationer med erfarenhet av landets förutsättningar, kan här spela en viktig, långsiktig roll.
