Det svänger i väljarkåren. Knappt tre månader efter valet presenterade Statistiska centralbyrån (SCB) under fredagen sin stora partisympatiundersökning. Att mäta väljaropinion är alltid vanskligt och ska tas med en grabbnäve salt, liksom de analyser som följer därefter. Men SCB:s undersökning är gedigen och ger en god fingervisning åt vilket håll väljarna rört sig sedan valet.
Förlorarna: De två stora förlorarna är Sverigedemokraterna och Centerpartiet. SD:s tapp på -2,3 procentenheter är betydande. SD har under många år haft en, för dem, angenäm ställning i svensk politik som outsidern. De som kan stå utanför politiken och kritiskt kommentera, utan att ta ansvar. Icke så längre.
Många av de mest kritiserade förslagen i Tidöavtalet – så som minskningen av biståndet, tiggeriförbud, utvisning på grund av bristande vandel – har sin upphovsmakare i upprorsmakaren SD. Kritiken har med rätta varit hård mot såväl människosyn som enskilda sakförslag. Särskilt problematiskt, sett ur SD:s perspektiv, är den svekdebatt som blossat upp rörande bensinpriset.
Kritiken mot SD kommer nu från olika håll, vilket är nytt. Intern och extern kritik kombinerat med stort tapp i väljaropinionen bör orsaka en del huvudbry hos den tidigare så opinionscurlade Jimmie Åkesson. Mönstret känns igen från våra grannländer. Att inte längre stå utanför politiken och kritiskt kommentera, utan i stället tvingas att ta ansvar, kostar.
[ Magnus Malm: Vissa vill normalisera rörelsen som är motsatsen till allt vad Jesus stod för ]
Att C tappar är kanske inte så konstigt med tanke på att Annie Lööf stiger åt sidan. Väljarna är avvaktande. Kommer en ny partiledare innebära en nyorientering politiskt? Väljartappet går vänsterut, till Socialdemokraterna. En ny centerledare står inför en svår uppgift att behålla både väljarna och utstaka en politiskt hållbar kurs framåt.
Tappar gör även Miljöpartiet. Det är anmärkningsvärt att ett parti med den mest pressande existentiella frågan, klimatkrisen, som sin paradgren förblir svensk politiks mest osynliga kraft.
En statistiskt signifikant ökning gör även Vänsterpartiet. Nooshi Dadgostars personliga framtoning bedömdes av många vara en framgångsfaktor i valet, men partiet har varit relativt frånvarande i medier under hösten. Att V ihop med Socialdemokraterna går framåt kan vara ett tecken på en vänstervind.
Socialdemokraterna kan gott glädjas över denna enskilda mätning men den långsiktiga nedgångskurvan är ett existentiellt problem för S.
— Steven Crosson
Vinnarna på knockout är dock S som går fram med +4,3 procentenheter. Glädjande för S, absolut. Framåt gick man också i valet jämfört med 2018. Bara glada mungipor? Nej. Valresultatet 2022 var med ett undantag det sämsta för S sedan demokratin infördes. Bara ett val gick sämre och det var valet 2018. S kan gott glädjas över denna enskilda mätning men den långsiktiga nedgångskurvan är ett existentiellt problem för partiet.
För regeringspartierna M, KD och L är läget i stort oförändrat. Regeringen har fått intensiv kritik för Tidöavtalets innehåll, Ebba Buschs uppmärksammade elstödssvek och nu får man sätta tänderna i inflationen och ekonomin. Liberalerna har haft en cirkusartad höst och har extra anledning att glädjas åt att inte ha backat ner i källaren. De tre partierna backade inte så mycket som många förutspått. Väljarna straffar SD men ger regeringspartierna respit. Rättvist? Knappast.
Hur svängningarna kommer fortsätta återstår att se. Mest intressant kanske blir att se hur SD kommer agera om trenden fortsätter neråt? Kommer de sitta stilla i båten eller blir det då återgång till en mer högljudd outsiderretorik?
[ Frida Park: Det krävs en fakir för att jonglera fricirkusen Liberalerna ]
