Svensk kristenhet lever inte i ett vakuum. Olika typer av relationer och samverkan med kristna organisationer och kyrkor har utvecklats över hela världen. På nyhetsplats i Dagen aktualiserades frågan om svensk kristenhets relation till växande kyrkor i Syd i en kommentar av Thomas Österberg.
Olika typer av internationell samverkan har utvecklats genom åren. De västerländska missionssällskapens dominans håller på att upphöra. I de yngre kyrkorna mobiliserar Gud nya resurser för världsevangelisation. Det visar att ansvaret för evangelisationen tillhör hela den kristna Kyrkan. Enligt tillgänglig statistik kommer redan över hälften av de evangeliska missionärerna i världen från Syd.
En större missionsideologisk debatt uppstod under 1970-talet efter Bruce Olsons Sverigebesök och boken Driven av kärlek. Boken beskriver missionsuppdraget bland Motilonerna, ursprungsbefolkning i Colombia. Kritiken i Sverige gällde missionskolonialism. SVT-journalisten Andres Kung trädde upp till försvar. En omfattande debatt om mottagarnas roll i mission- och biståndsuppdraget följde. Missionsrörelser tog intryck och samverkan mellan Nord och Syd fortsatte att utvecklas.
Vi i Norr behöver stor ödmjukhet inför det Gud gör i församlingar, samfund och kyrkor i Syd. Det exemplet som lyser klarare än andra just nu är Nobelpristagaren Denis Mukwege. Vid sidan av hans exceptionella förmåga att göra medicinska insatser vittnar arbetet om en helhetssyn som inkluderar förkunnelsen av evangelium, konkreta insatser för utsatta kvinnor och även en hållning i politiska frågor. Här har vi mycket att lära.
[ Tomas Österberg: Växande kyrkor i söder allt viktigare för svensk kristenhet ]
Sekularisering i vår del av världen handlar ofta om en felaktig uppdelning mellan vad som är andligt och vad som är världsligt. En av våra viktigaste utmaningar i motstånd mot sekulariseringen är att fortsätta odla en helhetssyn som betonar att livet inte är så endimensionellt som det ibland framställs. Andliga, sociala och fysiska behov hör ihop, i ett allt större beroende av Gud. Under pandemin förstärktes bönerörelsen inom alla traditioner bland kyrkorna i Syd och det fortsätter. Beroendet av Guds omsorg, helande och hjälp, inte minst ekonomiskt, har betonats starkt. Det finns i dag en stark teologisk medvetenhet och seriös reflektion i Syd. Och där finns det en hel del för oss i Norr att lyssna till och ta intryck av.
Andliga, sociala och fysiska behov hör ihop
— Lennarth Hambre
Det finns helt tydligt en tendens i Syd att på nytt betona den klassiska kristna tron beroende på vilken tradition man tillhör. Här landar övertygelsen om att Jesus är enda vägen till Gud. Är det så att “alla vägar leder till Gud” eller är den kristna tron fortsatt unik med sina anspråk? Svaret borde vara självklart men i den frågan har kristenheten i Europa, och inte minst Sverige, tyvärr vacklat länge. Den religiösa samhällskartan ser i dag annorlunda ut. I en pluralistisk religiös tillvaro är kyrkans tydlighet med den egna övertygelsen – Jesus som enda vägen till Gud – tillsammans med respekt för andras uppfattningar, det enda sättet att bli begriplig. Det här har kyrkorna i Syd förstått sedan länge. Här har vi i Norr mer att lära.
