Internet-erans intåg har verkligen satt skolan på prov. När en av de tidigare läroplanerna för grundskolan skulle antas (Lpo94) blev kunskapsförmedling i stort sett passé och i stället skulle skolan fokusera på att lära eleverna var och hur de skulle inhämta kunskap. I och med internet förmodade man att kunskap skulle finnas överallt och alltid. Kritiken lät dock inte dröja: det var inte alldeles lämpligt att en hel generation saknade viktig faktakunskap och därmed sammanhang och förmåga att dra slutsatser. Så arbetades nästa kritiserade, dock av helt andra skäl, läroplan fram.
De senaste veckorna har nyheter om den nya artificiella intelligensens möjligheter sköljt över oss. Utvecklingen drivs på av aktörer och stater som öser pengar över projekten i sin iver att erhålla den digitala ledartröjan. Det är nog inte att påstå för mycket att säga att alldeles för få av oss är tillräckligt förberedda för den digitala världens oändliga möjligheter – och risker.
Utvecklingen av AI har, och än mer kommer att, skapa nya förutsättningar på arbetsmarknaden. Många yrken kan ersättas av robotar som kan göra jobbet billigare och bättre än en ofullkomlig människa av kött och blod, som dessutom då och då blir förkyld eller behöver vabba. Framtidens behov avseende kompetensförsörjning kommer se dramatiskt annorlunda ut än dagens. Allt från it-arkitekter och redovisningsekonomer till bidragshandläggare kan bli utkonkurrerade av AI. Och kanske även journalister?
I ett intressant försök under hösten har tidningen Sydsvenskan låtit krönikor skrivas av AI. Andreas Ekström, journalist och en av initiativtagarna till försöket menar att den redaktionella kompetensen framöver kommer bestå i att ge rätt instruktion till en robot.
[ Johan Tyrberg: Artificiell intelligens är inget att vara rädd för ]
Det som verkligen ställs på sin spets i och med digitaliseringen är de etiska frågor den väcker. Har vi, som samhälle, tillräcklig etisk kompetens för att hantera frågor om till exempel övervakning, datalagring? Behovet är så skriande att branschen själv efterfrågat en nationell etisk färdplan för ansvarsfull digital teknik och AI. Lagstiftningen, som ju förutsätter att politiker besitter tillräcklig kunskap om AI, hänger inte med.
Lagstiftningen, som ju förutsätter att politiker besitter tillräcklig kunskap om AI, hänger inte med.
— Frida Park
I skolans värld har debatten handlat om skärmarnas utkonkurrerande av pennor, papper och böcker. Nu har det visat sig att samma program som framgångsrikt skriver krönikor i svenska dagstidningar är fenomenala på att författa uppsatser åt pluggtrötta elever. Eftersom de visat sig vara hart när omöjliga att avslöja kan framtidens examinationer ironiskt nog komma att se ut som de gjorde årtionden tillbaka: salstentor med penna och papper. Det förutsätter dock att studenterna fortfarande kan hantera sådana stenåldersverktyg.
[ Frida Park: Mänskligheten ut i periferin? ]
De utskällda arkitekterna bakom Lpo94 hade alltså inte alldeles fel. Den tekniska utvecklingen kräver en ny sorts kunskap. Men det verkar som att skolan borde ha lagt större vikt vid etik. För utan fungerande etisk kompass kan den nya sköna digitala världen bli outhärdligt svår att navigera i. Se det som ett medskick till nästa läroplan.
