Påven Benediktus arv kommer beskrivas som tudelat. De progressiva krafterna i Katolska kyrkan kommer beskriva honom som en stoppkloss i den modernisering som av dessa alltid ses som det goda. Traditionalisterna kommer å sin sida beskriva honom som en viktig andlig ledare vars arv är värt att komma ihåg och bevara.
Dagenkrönikören Joel Halldorf beskriver i Expressen den förre påven som en stor teolog som tog den katolska teologin på allvar och inte var benägen att alltför snabbt omförhandla den. Han värnade inte bara den katolska teologin utan också dialogen med andra, inte minst vetenskapen. Och själva grunden för dialogen var den katolska läran om den naturliga lagen som gjorde att han menade att dialog var både nödvändig och viktig.
Ett av de mest kända samtalen genomförde Benediktus med den framstående tyske sociologen Jürgen Habermas. Det blev sedermera en bok - The Dialectics of Secularization. I den argumenterar han för att religion och vetenskap måste befinna sig i ömsesidig dialog för att om möjligt och vid behov korrigera varandra. Dialogen är möjlig eftersom Gud givit oss den naturliga lagen och därför kan vi söka gemensam förståelse eftersom vi alla kan resonera förnuftigt.
Det är inte minst i denna mening hans arv är en gåva till hela den kristna kyrkan. Att hålla fast vid sin egen tradition och i den hitta källor för mötet med andra utan att alltför lätt lämna sina egna övertygelser. Det är vi många som behöver lära oss av.
