Ovanför dörren till aulan i Uppsala universitet finns en text skriven med gyllene bokstäver: “Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”. Thomas Thorilds ord utmanar, eftersom de utgår från att det finns en absolut sanning. Samtidigt fångar de pricksäkert den samtidsanda som kräver absolut renlärighet till rådande normer och värderingar. Några fritänkare i det avseendet, tolereras inte 2023.
Bristfällig tolerans går att finna på många håll, bland annat i kölvattnet av Centerpartiets process att ta fram en ny partiledning. Muharrem Demirok föreslås som bekant att ta över ledningen för Centerpartiet. Daniel Bäckström, värmlänning, riksdagsledamot och engagerad i EFS, föreslås som vice ordförande.
Huruvida Bäckström verkligen kommer finnas med i partiets ledning är högst oklart då Centerpartiets ungdomsförbund var snabb med att markera att de saknar förtroende för honom. Varför? Jo, för att Bäckström tänkte efter på frågan om han skulle gå “längst fram” i Pride-tåget, likaså på frågan om han skulle kunna tänka sig att viga samkönade par, som ledarsidan skrivit om tidigare.
Den här texten handlar varken om Pride eller vigselfrågan. Den handlar om samtidens snabbhet att avfärda och avyttra varje person vars åsikter inte anses vara rätt. En person som uttryckt sig på ett sätt som inte behagar kan blixtsnabbt se sitt livsverk ogiltigförklarat.
Detta är inte på något sätt endast ett woke-fenomen; avbrottets lovsång sjungs av varje kör.
— Steven Crosson
Bäckström är bara en i raden som har fått känna på fenomenet. Män och kvinnor från olika sidor i politiken, från olika religioner, med olika värv har alla fått se sig stoppade. Ingen går säker. Varje gammalt inlägg kan grävas upp, varje uttalande granskas och varje ord vägas. Detta är inte på något sätt ett endast ett woke-fenomen; avbrottets lovsång sjungs av varje kör. Även i kyrkan har personer uteslutits, ibland på goda grunder, ibland helt obefogat. Naturligtvis finns det en vishet i att reflektera över vilka idéer som bör luftas, och vem som är lämplig att föra fram dessa. Att i acceptansens namn öppna för precis allt är huvudlöst. Är det lämpligt att en buddhist får predika i kyrkan? En imam? En Antje Jackelén på Nyhemsveckan? I vissa fall är svaret blankt nej, i andra ett tveklöst ja.
[ Muharrem Demirok (C): Därför är jag medlem i Svenska kyrkan ]
Under medeltiden var det påvestolen som kunde stoppa en person från att träda in i den kristna gemenskapen. En person kunde då få se sig bannlyst. I dag, en reformation och sekularisering senare, är var och en sin egen lilla påve. Vi kan alla med ett enkelt knapptryck bannlysa vem som helst, för vad som helst. Sjöng du omoraliska texter med ditt rockband för 20 år sen? Bannlyst. Är du klimatminister och kör dieselbil? Bannlyst. Utanför åsiktskorridoren? Bannlyst.
Det sägs att Voltaire ska ha sagt: ”Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” Det är ett felcitat. Vad Voltaire verkligen sa är betydligt mer träffande: ”En individ som förföljer en man, sin broder, därför att han har en annan åsikt, är ett odjur.” Ingen förtjänar att bli förföljd av odjur, inte heller Daniel Bäckström.
[ Starka protester mot kyrkornas pris till Pella Thiel: ”Normaliserar rasism” ]
