Det är dags nu. Det får vara en ände på axelryckningarna inför att omkring 360 miljoner kristna förföljs världen över. Räknar vi troende oavsett religion är siffran långt större. Och det blir bara allt värre. Förföljelsen intensifieras.
Men i ett av världens mest sekulära länder är det svårt att få ihop larmrapporter om torterade, trakasserade, misshandlade, skjutna, kidnappade och mördade troende med bilden av kristna som vita och privilegierade. Många glömmer, eller vet inte, att den stora merparten kristna, säg i Iran, Somalia eller Pakistan, inte alls passar in på den felaktiga stereotypen.
Svenskar har också svårt att omfatta de oerhörda siffror det handlar om. 360 miljoner kristna, var sjunde kristen, beräknas förföljas för sin tro. Kvinnor som kastas ut från hemmet av sin make för att de börjat tro på Jesus. Ungdomar som kartläggs och misshandlas efter sitt dop för att de konverterat från islam. Män som radas upp bakom kyrkbyggnaden och skjuts till döds för att de varit där på gudstjänst. Kyrkobesökare som registreras av polis eller myndigheter som dessutom övervakar gudstjänsten så inte något regimkritiskt sägs.
[ Fredrik Wenell: Västvärlden är tyst medan Iraks kristna utrotas ]
Var och en av dem är som du och jag, men ändå inte. För i Sverige kan vi välja att tro eller att inte tro, fira gudstjänst fritt och berätta om vår tro utan att riskera repressalier från myndigheter. Denna oerhörda förmån har gjort oss ”frihetsskadade”, och vi riskerar att glömma att så många har allt annat än samma friheter.
Vi kristna som kan be fritt har ett ansvar att göra just det.
— Frida Park
För oss som kristna är det självklart att arbeta för allas religionsfrihet, inte bara trossyskon. Det är inte bara kristna förföljs för sin tro i till exempel Afghanistan. Det gäller även moderata muslimer eller ateister. Dessutom förföljs vissa kristna av andra som förment kallar sig för kristna. Att vara frikyrklig i patriarken Kirills Ryssland är verkligen inte lätt. Att värna om fri- och rättigheter för alla är självklart.
[ Kristna mördades och kidnappades under blodig jul i Nigeria ]
Inte helt otippat toppar Nordkorea, Somalia och Jemen listan över länder där förföljelsen är som svårast. Men att Indien, som ändå räknas som demokrati, hamnar på elfte plats bland annat på grund av delstatslagar mot konversion och hinduextremister som attackerar kristna är oroväckande. Att vara kristen i grannlandet Islamiska republiken Pakistan, en ung och mycket skör demokrati, är om möjligt än värre. Formellt må man ha fri- och rättigheter. I praktiken är det värre, som Dagen skrivit om flera gånger. Inte minst hädelselagar har lett till att flera kristna har dömts till döden.
Frågan om förföljda troende globalt är något vår nya svenska regering bör föra högt upp på sin agenda. Sätt press på länder att införa och garantera religionsfrihet. Det är dags att ta bladet från munnen. Detta till skillnad mot den förra som nogsamt undvek att tala om förföljda kristna. Men frågan är inte bara politikers. Vi kristna som kan be fritt har ett ansvar att göra just det, och föra våra förföljda bröder och systrars talan. Bryt tystnaden. Nu.
