Vad var det egentligen som hände i helgen? En dansk man brände en muslimsk helig bok utanför Turkiets ambassad i Stockholm, vilket upprört hela mindre Asien och gjort att både Finlands och Sveriges chanser i närtid att få ett Nato-ja från Ankara tycks små. Allt är i uppror. Turkarna är arga på svenskarna. Svenskarna är arga på dansken. Dansken är arg på hela Mellanöstern. Kalabalik.
Det hela får en att ta sig för huvudet. Den svensk-finska Nato-processen är i högsta grad angelägen och hotas av uppviglare och potentater. Samtidigt finns det flera element i den här historien som är intressanta. Inte minst gällande vad som faktiskt förenar koranbrännaren Rasmus Paludan, dansk partiledare för Stram kurs, och den turkiska regeringen, för likheterna finns där.
Paludan eldar upp islams heliga bok för att han vill att muslimer ska lämna Danmark. Brännandet blir ett medel att skapa uppmärksamhet i media, och harm hos troende. Med detta har han lyckats. Vad Erdogan vill är något mer oklart, men experter spekulerar i att avståndstagandet mot bränningarna skapar opinion och sammanslutning på hemmaplan vilket är lägligt inför det uppkommande turkiska valet. Det kan också handla om att Erdogan vill pressa Sverige, Nato och USA på eftergifter och handelsfördelar, en form av diplomatisk gisslansituation. Religionen blir för både Paludan och Erdogan ett verktyg, och människors tro brickor i ett spel.
[ Frida Park: Tro inte annat än att även kristna upprörs när det heliga kränks ]
