En dansk som i Sverige bränner en Koran för att uppröra turkar. Som Steven Crosson tidigare skrivit på ledarplats är soppan total och svensk möjlighet att snabbt och smärtfritt ta sig in i försvarsalliansen Nato synnerligen försvårad. I stora delar av muslimvärlden protesteras det mot Sverige. Det är en situation svenska politiker inte är helt vana vid att behöva hantera.
Rasmus Paludan, partiledare för högerextrema partiet Stram kurs i Danmark, var inte ute efter religionsdialog eller islamkritik i allmänhet, något som naturligtvis måste vara tillåtet. Hans parti gick till val på att förbjuda islam i Danmark.
Hans syfte syfte med att linda in en Koran i bacon och tända på utanför turkiska ambassaden är att visa att muslimer inte hör hemma i demokratier. Hans agerande ligger farligt nära hets mot folkgrupp, men enligt de flesta experterna faller hans brasor inom yttrandefrihetens ramar.
I ett av världens mest sekulariserade länder häpnar man nu över att Sverige anklagas för religiös intolerans och anklagar därför i sin tur religiösa för att vara intoleranta när de uppmanar till bojkott tills svenska statsministern bett om ursäkt. Ja, bristen på förståelse tycks total på båda sidor i Koran-gate.
Ulf Kristersson kan knappast förbjuda Koranbränningar, även om Erdogan skulle önska. Men han kan, som han också gjort, säga att yttrandefriheten står fast, att man får bränna Koranen men att det inte är respektfullt: ”Allt som är lagligt måste man inte uppskatta”. Detta lär dock knappast lugna Erdogan som tar dansk-svenska Paludans protestaktion som en välkommen intäkt att fortsätta obstruera kring svenskt Nato-medlemskap.
Många var de muslimer som med kraft tog avstånd mot stenkastningar mot polis, molotov-cocktails och skadegörelse.
— Frida Park
Men varför reagerar många muslimer så starkt på att en religiös sätts i brand? Inom islam är själva boken som innehåller Koranen helig. Den som skändar Koranen kränker deras allra heligaste, och bildligt talat sticker en kniv i det religiösa hjärtat. Här skiljer sig synen åt mellan islam och kristendom där Bibeln av många ses som Guds levande ord, men att den fysiska boken inte har helig status i sig, vilket blivit nog så synligt om mannen som tänkt bränna Bibeln på Sergels torg fullföljt sin plan.
Även kristna och judar blir naturligtvis upprörda när det heliga kränks. Men de allra flesta använder sig av de demokratiska metoder för protester som står till buds. Det är sällan man ser pingstvänner kasta sten mot polisbilar för att någon rivit sönder ett Nya testamente. Påskupploppen däremot anfördes ofta av personer som redan var på kant med rättvisan eller hade extremistkopplingar. Men det får inte glömmas bort att många var de muslimer som med kraft tog avstånd mot stenkastningar mot polis, molotov-cocktails och skadegörelse.
Röriga inhemska upplopp i alla ära. Den enskilt viktigaste säkerhetsfrågan är, enligt statsministern, att Sverige kommer med i Nato. Väl inne i Nato-värmen hoppas regeringen att Putins upptrappade retorik mot Östersjöländerna ska avta. Men den som vill annorlunda, av sympatier för Ryssland eller antipatier mot Nato, verkar nu fått ett enkelt sätt att effektivt förhindra att så sker. Betala några hundralappar, bränn en Koran.
