Människoliv i spillror, bokstavligen. Över 5000 människor har förlorat livet under de mycket kraftiga jordbävningar som skakat Turkiet och Syrien. En siffra som befaras öka under de närmaste dagarna. Nu måste EU och omvärlden hjälpa drabbade, ge dem vård, tak över huvudet och mat för dagen. Snöstormar, brist på information och förstörd infrastruktur försvårar räddningsarbetet.
Först på plats, som regeringen så riktigt sa på sin presskonferens, är en faktor, men viktigare är att kunna bidra med hjälp uthålligt över tid. Det kommer behövas hjälp under lång tid.
När liv står på spel tappar politiska och diplomatiska krumbukter sin betydelse. Det är som det ska vara. Redan nu uttalar analytiker förhoppningar om att Sveriges roll som ordförandeland för EU, dit Turkiets president Erdogan vänt sig med vädjan om hjälp, kan leda till en upptining av de djupfrysta Nato-förhandlingarna efter Rasmus Paludans provokationer utanför Turkiets ambassad i Sverige. Det är inte konstigt att tankarna lyfts, svenskt säkerhetsläge är prekärt och regeringen kämpar för att minska hotbilden från Putins kanoner.
Men huruvida hjälpen efter denna fruktansvärda katastrof blir faktorn som löser den gordiska knuten som stått emellan ett turkiskt ja till svenskt Nato-medlemskap är en fråga som måste skjutas på framtiden. Nu måste allt handla om att rädda och hjälpa till liv. Allt annat vore faktiskt höjden av cynism.
[ Hundratals döda i jordskal - kyrka raserad ]
