En mamma skriver uppgivet på Twitter om sin kamp för sitt barn. ”Jag går sönder”, sammanfattar hon sina känslor. Familjen har varit i kontakt med barn och ungdomspsykiatrin (BUP) och äntligen fått till ett första besök. Ett första möte med vården. De möts av ett nedslående besked: väntetiden för aktuell utredning är ett till två år. Under tiden växer lidandet för barnet och för familjen.
Den vård som ges i svensk psykiatri är generellt sett ganska bra. De gamla, ibland rent av skadliga, psykodynamiska idéerna får allt mindre utrymme till förmån för det som faktiskt fungerar. Personalen är oftast hängiven och kunnig. Men väntetiderna för att komma i kontakt med vården, och därefter påbörja behandling, är orimligt långa.
Vårdbehovet tycks öka. Sedan 2017 har antalet besök inom BUP gått upp med 14 procent. Psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren resonerade före sin död kring varför söktrycket ökar. Kanske beror ökningen på pandemin och förändrade beteendemönster med mindre social kontakt och mindre fysisk aktivitet? Har unga i dag en allt för hög förväntan på vad livet innebär?
Visst kan det vara så att unga har höga krav på livet, samtidigt som livet har höga krav på de unga. Det är särskilt sant för dem som har inlärningssvårigheter, har det tufft med det sociala eller ännu inte lärt sig hantera svåra känslor. Då behövs hjälp och vård. Gärna tidigare än inom två år.
[ Fredrik Wenell: Staten borde ge socialtjänsten och BUP mer pengar ]
