Utredningen ”En föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla” föreslår en ny modern och könsneutral föräldrabalk. I inkluderingens namn suddas daterade begrepp som ”fader” och ”moder” ut till förmån för det mindre könskodade ”förälder”.
Visst är det sympatiskt med en lagstiftning som är uppdaterad för den mångfald av familjekonstellationer som finns 2023. Problemet ligger inte i önskan om trygghet för såväl majoritet som minoritet, utan om de oväntade negativa biverkningar som en allt för omfattande könsneutralitet kan innebära. Som en rad kvinnoorganisationer skriver på SvD Debatt ”att undvika ordet kvinna används redan i olika sammanhang ord som ”menstruerade” eller ”livmoderbärare”, något som direkt avhumaniserar kvinnor och flickor” (10/2).
Kvinnors rättigheter har varit en av 1900-talets stora landvinningar. Från att ha varit objekt utan rösträtt, satt under manligt förmyndarskap, är i dag kvinnan en självständig aktör. Jämställdheten är för de flesta en självklarhet. Om ord som kvinna och mamma suddas bort från språket finns en risk att de behov och utmaningar som är just specifikt kvinnliga också osynliggörs. Det är svårt att se hur kvinnojourer kan skydda, hur mammagrupper kan drivas, hur kvinnosjukvård kan verka utan att begrepp som kvinna/mamma tillåts finnas. Kvinna och man behövs i språk, och i lag.
[ Analys: Pappa bleknar när föräldralagen görs om ]
