Har kristenheten insett allvaret med den situation den befinner sig i? Finns reflektionen och analysen kring det omgivande samhällets påverkan på kyrkan i allmänhet och den uppväxande generationen i synnerhet? Att föra tron vidare till nästa generation är viktigare än på länge.
Mer än något annat visar all erfarenhet att stödet till familjerna i församlingen är viktigare än kyrkliga aktiviteter för att tron ska förmedlas och få djupt fäste hos barn och unga. Relationen mellan församlingen som gemenskap och efterföljelse till lärjungaskap behöver hitta sin balans. En faktor som inte kan underskattas är föräldrarna som föredömen i överlåtelsen till tron, bönen och andliga samtal i familjen. Redan tidigt i livet behöver barnet få möjlighet att se sig som en del av församlingen och få identifiera sig som sådana och inte i första hand en åldersgrupp som är där för att fostras och formas.
Därför är det så välkommet med konferenser som Jesus till barnen som genomfördes i januari. De har även som barn något att ge i sin vandring med Gud. Rachel Turner från Storbritannien gav flera exempel på barnens betydelse i gudstjänsten i sin medverkan vid konferensen. Det är tillsammans vi växer och tar in alla fyra dimensionerna bredden, längden, höjden och djupet (Ef 3). Den smärtsamma sanningen är att en församling utan barn, ungdomar och unga vuxna inte har någon framtid.
[ Rachel Turner: Vi har tappat förmågan att prata tro med våra barn ]
Så varför lämnar unga vuxna kyrkan? För att kunna svara på den frågan behöver vi bättre förstå hur unga människor förstår sin tro, något rapporten Kristen tro på glid från ALT tar upp, och som Dagen skrivit om. Några områden som lyfts har med gudstjänstfirande att göra. Det gäller lovsångens betydelse som inte bara är budskapsbärare utan också fungerar som identitetsskapare, som Frida Park skrivit om på ledarplats. Unga människors tro formas till stor del genom lovsången.
Det handlar också om hur unga vuxna kombinerar traditionell teologi med liberala uppfattningar i etiska frågor. Församlingar i allmänhet behöver inse omfattningen av de omgivande samhällets förändringar i syn på etik och moral och hur unga människor i kyrkan påverkas av detta.
För att svara på utmaningarna betonar en del kyrkor och församlingar behovet av att efterlikna de historiska kyrkorna, dess teologi, ämbete och liturgi. Andra utvecklas åt ett helt annat håll. Mönstret från tidigare Vinyardförsamlingar kommer tillbaka hos Hillsong eller församlingar präglade av nätverket New wine med en enkel liturgi som betonar lovsång, bön och undervisning. Ändå är det mest troligt inte gudstjänstformen som avgör kyrkans framtid.
Viktigare är att kyrkan förmår skapa ett andligt hem för unga.
— Lennarth Hambre
Viktigare är att kyrkan förmår skapa ett andligt hem för unga. De behöver möta en stor generositet från äldre generationer i församlingen. Det gäller i ledarskap såväl som delaktighet och uttryckssätt. Inte så att en äldre generation ska kliva undan. Snarare behöver den kliva fram och i konstruktiv anda ta sig an unga. Ta dem på allvar och låt dem delta i för församlingen långsiktiga och viktiga beslut. Mentorskap är ett nyckelord som inte är ett nytt påfund utan alltid funnit där äldre tar sig an, vägleder, utmanar och skapar utrymme för yngre människor. Den mest formativa perioden i livet är mellan 16–24 år, enligt generationsforskare Anders Parment.
[ Ida Brengesjö: Varför vill så få unga ta ansvar i församlingen ]
En avgörande mötesplats för generationer är självklart veckans gudstjänster. Unga människor har alltid haft behov av att frigöra sig, barn i relation till föräldrar, ungdomar i relation till etablerade mönster och strukturer. Detta gäller också församlingen. Unga människor behöver egna mötesplatser. Men när vi möts tillsammans behöver vi ge utrymme för igenkänning i lovsång, undervisning och gemensamma gudsmöten.
Det kan också handla om när gudstjänsterna genomförs. Är de anpassade i tid för de invanda gudstjänstbesökarna eller tas det hänsyn till familjer, ungdomar och unga vuxna? Att gudstjänsterna förlades till klockan elva på söndag var en anpassning till bondesamhället och kornas mjölkningstider.
Den undervisning som ges i gudstjänsterna behöver också ta hänsyn till den digitala värld som unga människor lever i. Inte så att kyrkan i allt ska anpassa sig efter den, men den måste inse konsekvenserna och hur den format ungas liv. Om undervisningen inte når fram spelar det ingen roll hur bra och viktigt innehållet är. I stället för att landa i detaljer och futtigheter måste predikan beröra de kristna stororden, ge redskap för att med uthållighet mota “instantkulturen” och utmana till lärjungaskap mer än att forma en klubb för inbördes gemenskap och beundran.
I varje församling behöver samtal föras om hur våra mötesplatser kan bereda unga rum. Endast så kan vi komma framåt i det för kyrkan fullständigt avgörande arbetet att föra tron vidare till nästa generation.
