I dag är en minnesdag. Det var den 24 februari 2022, för exakt ett år sedan, som Ryssland anföll sin granne Ukraina. Utan skäl och utan rätt. Tyvärr var det inte första gången som Ryssland anföll ett land i dess närhet. Det var inte ens första gången som Ryssland anföll Ukraina. 2008 anföll Ryssland Georgien. 2014 annekterade Ryssland den ukrainska Krimhalvön. Genom en kombination av vapenmakt, hot och diplomati sprider sig den ryska makten ut över världen.
FN beräknar att över 8000 civila har dött som en direkt följd av Ukrainakriget. Bland dem många kvinnor och barn som råkat befinna sig på fel plats vid fel tid. I ett sjukhus som träffats av en missil. Framför en kula som träffat sitt mål. Krigets hemskhet är svår att på riktigt förstå, men den finns där. En kort flygresa bort från Arlanda.
För ett år sedan, februari 2022, var det många experter som trodde att Ukraina skulle förlora sin kämpaglöd snabbt. Men inte. Zelenskyj stannade, när han hade kunnat fly. Ukraina sa stopp till despotin, när de hade kunna ge upp. Den kamp som ukrainarna för är inte bara dess egen. Det är Europas kamp, demokratins kamp och den fria världens kamp.
[ Dokument: Jag hoppas att kriget tar slut 2023 - men bara Gud vet ]
Den 24 februari är en minnesdag, främst för att påminna oss alla om att det är värt att slåss för det som är rätt och riktigt. Europa och Sverige behöver fortsätta att stötta ukrainarna på alla sätt som står till buds. Deras kamp är, och måste vara, vår kamp.
