Klimat- och energifrågorna ser ut att vara det som skapar störst spänning mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna (SD) just nu. Martin Kinnunen, miljöpolitisk talesperson inom SD har vid ett flertal tillfällen kritiserat klimat- och energiminister Romina Pourmokhtari (L). Jimmy Åkesson ifrågasatte klimatkrisen i SVT hösten 2022 och Elsa Widding riksdagsledamot för SD menar att även om det finns klimatförändringar är det ingen kris. Budskapet är att klimatet inte är en ödesfråga! SDs miljöpolitik framstår som klimatförnekelse.
Kritiken från Kinnunen handlar bland annat om att SD känner sig förbigångna i frågor som hamnar utanför Tidöavtalet. Inte minst de senaste besluten kring havsbaserad vindkraft och dess tillståndsprocess. Irritationen är stor över att inte få vara involverade. Kinnunen anser att skrivningarna i Tidöavtalet är av den arten att SD även där ska ha rätt att ha ett ord med i laget. Klimatministern hänvisar till att nu gäller tillståndsprövning och då är det en fråga som helt ligger utanför avtalet.
På ett liknande sätt är det skav i frågan om biobränslet i bensin och diesel, den så kallade reduktionsplikten. Regeringsunderlagets löfte om kraftigt sänkta drivmedelspriser har målat in dem ett hörn. Regeringens budskap är: Sverige ska anpassas till lägsta nivån inom EU. Problemet är att EU beslutat om nya principer för koldioxidutsläpp. Var konsekvenserna av beslutet landar är osäkert och kan ge ett ökat drivmedelspris. Kravet till 2030 är en 70-procentig sänkning av utsläppen från transportsektorn för att nå miljömålen i Sverige. Även detta ogillas av SD.
[ Fredrik Wenell: Du och jag kan lösa klimatkrisen ]
Insikten om stora nya behov av fossilfri energi har växt snabbt inte minst vad gäller industrins omställning. Ambitionen hos regeringen och klimatministern är att regeringen fortfarande ska nå de nationella klimatmålen medan SD har öppnat för att slopa dem. Frågan infinner sig som om det inte finns en risk att spänningarna och de olika utgångspunkterna i klimatfrågan kommer att riskera sammanhållningen i regeringsunderlaget.
En borgfred kring klimatfrågan borde vara lika naturlig som i Nato-frågan. Helt nödvändig med FN:s klimatpanels rapporter (IPCC) som grund. Det finns inget utrymme för klimatförnekelse. Utvecklingen med naturens obalans, skyfall och översvämningar, torka och svältkatastrofer, glaciärer som smälter med risk för dramatisk havshöjning i Bangladesh, Pakistan och på Afrikas horn blandas med konkreta förändringar här uppe i Norden. Varmare vintrar, sämre påfyllnad i våra vattenmagasin och snabbare temperaturhöjning vid polerna.
Nuvarande regeringsunderlag måste ta klimatfrågan på allvar. SD:s kulturkrig i klimatdebatten kan kraftfullt avvisas och regeringen behöver samla sig i löftet om dramatisk sänkning av koldioxidutsläpp till 2030. Att undvika partistrider i klimatfrågan är nödvändigt – för kommande generationers skull.
