Unga flickor mår inte bra. I Amerika, Europa och Sverige rapporterar allt fler flickor att de har hög ångest och att de är deprimerade. Förskrivningen av antidepressiva läkemedel slår nya rekord och köerna till barn och ungdomspsykiatrin (BUP) växer sig längre. Även pojkars egenbedömda mentala hälsa har blivit sämre de senaste åren, men flickors står ut. Den rapporterade ångesten är högre, ätstörningar är vanligare hos flickor och antalet självmordsförsök är fler.
Sanningen är dock, som så ofta, inte helt enkel. Den självrapporterade psykiska hälsan har visserligen försämrats de senaste åren, speciellt bland flickor. Men nyckelordet här är självrapporterade. Att mäta genom självrapportering är svårt och ibland kan svaren vara svårtolkade. Genom självskattningsformulär får man snabbt in stora mängder data om en grupps mående, men svaren påverkas ofta av faktorer så som förväntningar och social önskvärdhet. I ungas reflektion över den egna hälsan finns krav på hur man borde må för att må okej.
Mind, en förening som arbetar för psykisk hälsa, skriver i en rapport om anledningarna till ungas försämrade psykiska hälsa att ”en av orsakerna kan vara att vanlig livssmärta ofta tolkas som sjukdom eller något som bör behandlas bort”. Det som i själva verket är normalt, som ångest och nedstämdhet, ses av många unga som något onormalt. Något som är fel och farligt. Det ligger något i Minds resonemang. För den stora majoriteten unga har det skett en förskjutning mot en idealiserad, och ofta onåbar, bild av det egna känslolivet.
Samhället sviker de som är i störst behov av hjälp.
— Steven Crosson
Men samtidigt finns det grupper som de senaste åren fått det betydligt svårare. Inte minst gäller det alla de unga som lever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så som autismspektrumstörning, adhd och begåvningshandikapp. För denna grupp gäller naturligtvis inte att hantera negativa känslor mer avslappnat, utan att omgivningen blivit dysfunktionell. Tidigare var undervisningen tydlig och organiserad på ett sätt som bättre gagnade svaga grupper. Lektioner, klassrum, katederundervisning, ordning och reda, arbetsro.
[ "Välkommen till BUP var god dröj" ]
Gångna tiders skola var verkligen inte perfekt, långt därifrån, men strukturen var för många av godo. I dag är skolans värld fri, öppen och ofta utan den tydlighet som tidigare fungerat bra för vissa. Studier i öppna lärmiljöer, surfplattor med alla de frestelser som de bär med sig, stök och bråk. Är du inte en agil 13-åring, utan har svårt att läsa en text för att dina tankar går på högvarv, kan dagens skola vara hindrande. Lägg där till att för dem som verkligen behöver hjälp är köerna till BUP väldigt långa och behandlingen ofta rumphuggen så tecknas en bild av ett samhälle som sviker de i störst behov av hjälp.
Lösningen på unga flickors psykiska ohälsa ligger dels i att vuxna behöver bli bättre på att tala om och ge dem verktyg att hantera det vanliga lidande livet de facto innebär. Och dels behöver skola och BUP bättre organisera sig för att möta dem som har de största utmaningarna.
[ “Jag hade inte tappat livslusten - jag hade bara ingen livskraft kvar” ]
