I en färsk Dagen-enkät svarar drygt 80 procent av pingstpastorerna att de vill behålla vigselrätten (i alla fall så länge inga krav ställs på att samkönade ska vigas). Synpunkterna om att vigseln innebär ett viktigt tillfälle för församlingen att möta samhället och fortsätta vara en viktig del i människors liv är naturligtvis lätta att instämma i. Så också strävan efter att fortsätta vara en viktig samhällsaktör.
Frågan är ändå om det inte finns en risk att kyrkan underskattar de politiska krafter som vill inskränka samfundens rättigheter att sköta sig själva – i de fall de utför tjänster åt eller tar emot pengar från staten. Demokratikrav har varit på tapeten länge och såväl Sveriges kristna råd som den här ledarsidan protesterade högeligen, vilket ledde till resultat när den nya regeringen lyssnade på argumenten och slängde liggande förslag i papperskorgen.
Innebär det att ”faran är över”. Nej, verkligen inte. Nya förslag ska utformas kring stöd till trossamfund och inte förrän de ligger på bordet vet vi resultatet. Lägg därtill att Sverigedemokraterna, på debattplats i den här tidningen, menar att demokratikrav ska ställas även på den som vill ha vigselrätt.
Det står inte på förrän varje församling oundvikligen ställs inför frågan om det inte är dags att tacka för sig. Det är ju trots allt fullt möjligt att vara en viktig samhällsaktör och predika evangelium utan statens godkäntstämpel.
[ Pingstpastorer vill ha kvar vigselrätten - om de inte tvingas viga samkönade ]
