Frågan bereds i regeringskansliet. Så heter det när regeringen och sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) nu är i sluttampen på funderingarna kring vad som ska hända med Könstillhörighetslagen, som Dagen skriver om i dag. Frågan om könsidentitet är komplex och etiskt svår, något som Frida Park tidigare skrivit om.
De förändringar av lagstiftningen som drivs av bland annat RFSL och Miljöpartiet går bland annat ut på att göra det enklare att byta juridiskt kön. Hinder ska undanröjas. Kontakt med vården, utredningar och läkarbesök, undvikas. I stället ska den enskilde vuxne själv kunna byta sitt juridiska kön. Kanske med hjälp av bank-id. Även barn ska kunna göra detta utan onödigt krångel. Ankarberg Johansson tycks vara inne på samma spår. Självbestämmandet, berättar sjukvårdsministern, ska öka. ”Detta är Ankarberg Johanssons och regeringens intention”.
Enligt flera tänkare är könet en social konstruktion. Något individen själv känner in och avgör. Omgivande samhälle bör i högsta mån anpassa sig efter individens önskemål, anser man. Visst är det så att självbilden är viktig. Könsidentiteten och könsuttrycket är viktiga delar av hur människan ser på sig själv och därifrån agerar. Men att sudda ut biologin från ekvationen, som allt oftare föreslås, är en extrem positionering.
Det blir problematiskt när det juridiska könet kan ändras alltför lättvindigt. Vad händer då med de arenor som i dag finns till för kvinnorna? Vad händer med de sporter där biologiska män (men juridiska kvinnor) konkurrerar med kvinnor? Jo, de biologiska kvinnorna får stå tillbaka när det blir trångt på prispallen.
Vad händer med de kvinnor som söker sig till kvinnojourer efter exempelvis våld och våldtäkter när även biologiska män (men juridiska kvinnor) har samma tillgång? Eller när duscharna i simhallen öppnas upp för såväl personer av manligt och kvinnligt biologiskt kön? Hur ska kvinnosjukvård drivas seriöst om både biologiska män och kvinnor har samma tillgång och rättighet? Svaret på alla dessa frågor är att det finns en överhängande risk att kvinnors friheter och rörelseutrymme minskar.
[ Frida Park: Vad skulle Jesus säga till Snickar-Björn? ]
En av samtidens stora frågor är om samhället kan vara överens om vad en kvinna faktiskt är. Är det enkom ett påhitt eller är hon något verkligt? Här går en tvär gräns där postmodernister menar att det mesta i världen bara är konstruktioner. Men nej. Givetvis är det så att biologin inte kan frikopplas från könet. Från den grundläggande cellulära nivån till organ och fortplantning finns det skillnader mellan män och kvinnor. Verkliga skillnader.
Att göra det ännu enklare att byta juridiskt kön än vad det redan är vore att ta steg i riktning mot en värld där fakta urgröps och verkligheten nedvärderas. Kastar vi upp våra händer i luften och utropar ”allt är subjektivt” blir hela livet parodiskt och kaosartat. I verkligheten, för den finns faktiskt, innebär det att hälso- och sjukvården blir lidande, de skyddade boendena hotas och rättigheterna för de kvinnor som behöver trygga rum urholkas.
