I ett land som varit kristet sedan 1000-talet ses ofta den kristna tron som kulturens sammanhållande kitt. Kyrkan har varit en viktig förutsättning för värdegrunden i det svenska samhället. Men omvändelsen till Jesus måste alltid komma före moral och livsstilsförändringar. I annat fall blir det som att sätta vagnen före hästen. Visst behöver kyrkorna i Sverige kliva fram i olika frågor, men mer kring uppdraget att förkunna evangeliet snarare än att säkra nationens moraliska standard.
Det var inte västvärldens moraliska dekadens som gjorde att världsevangelisten Billy Graham tog initiativ till att samla vitt skilda kyrkliga traditioner i Lausanne 1974, utan det ”ofullbordade missionsuppdraget”. Det är den evangelikala teologins stjärna och kärna. Den anglikanske teologen John Stott var hjärnan bakom deklarationen som fortfarande ligger till grund för den evangelikala världsvida rörelsen.
Teologin är tydligt Jesuscentrerad och Bibeln bekänns som ”Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.” I deklarationen fokuseras både på att evangelisera och socialt engagemang. De sitter ihop som vingarna på en fågel eller bladen på en sax. En evangelikal teologi i Lausannes anda spelar inte ut gästfriheten mot främlingen mot förkunnelsen av Jesus som enda vägen.
Vårt land behöver en kyrka som med frimodighet förkunnar de goda nyheterna.
— Fredrik Wenell
Mot den bakgrunden är det sorgligt att begreppet evangelikal framför allt kommit att förknippas med kulturkrig och moralistisk kamp. Etiken är såklart viktig för den evangelikala rörelsen, och ska så vara, men det är missionen i ord och handling som varit och måste förbli det centrala.
[ Fredrik Wenell: Hög tid att frigöra kidnappade begreppet evangelikal ]
När USA:s expresident Donald Trump kämpar för att bli omvald och vänder sig till evangelikala väljare med löften om att arbeta för vissa specifika moraliska frågor är det alltså inte med John Stotts arv i ryggen. Nu verkar Trump inte få samma självklara stöd som tidigare av de så kallade evangelikala i USA. Men det främsta skälet verkar inte vara att de vänder tillbaka till den evangelikala rörelsens hjärta utan för att de inte övertygade om att det är Trump som kan säkra den kristna kulturen mot vad som uppfattas vara en hotande antikristlig sekularisering.
[ Mission i Europa viktig fråga under Lausannekonferensen ]
Det vore ett misstag om evangelikal teologi också i Sverige kom att överbetona moraliska frågor på bekostnad av det som måste vara prioriterat. En betydligt mer framkomlig och välbehövlig väg skulle vara att återigen tydligt anknyta till Lausannedeklarationens centrum: kallelsen till holistisk mission – det vill säga att hålla ihop evangelisation och socialt arbete. I moraliska frågor kommer församlingar skilja sig åt, åtminstone i pedagogik och till viss del i innehåll, men det gemensamma uppdraget att berätta om Jesus för alla folk borde alla vara överens om.
Vårt land behöver en kyrka som med frimodighet förkunnar de goda nyheterna snarare än en som eftersträvar att vara nationens moraliska samvete. Därför ger rapporterna om ett generationsskifte på pingströrelsens missionskonferens Sänd, som gick av stapeln 24-5/3, skäl till att glädjas. Kanske kan en ny generation byta plats på vagn och häst?
