Region Gotland stoppar ekonomiskt kultur- och fritidsbidrag till organisationer som har religiösa inslag i sin verksamhet, något som Dagen skrivit om. Anledningen står att finna i det som benämns som ett behov att anpassa sig till ”nya regler och lagar”. Därmed inget stöd till scouter som avslutar med en kort bön. Inga pengar till musiklekis med kristna sånger. Slut med bidrag till öppna förskola som drivs i kyrkans lokaler, med kristna inslag.
I grunden finns här en tanke att religion är farligt, hotande och annorlunda. Något som ska skyddas mot. Visst finns det avarter och verksamheter som inte lämpar sig att ta emot kommunala medel (så som Römosseskolan i Göteborg, som nu bytt huvudman) men det är absurt att mena att alla religiösa inslag är farliga. En psalm, bibelundervisning, förbön eller en tid av stillhet är inte det värsta en människa kan utsättas för. Tvärtom.
Region Gotland är inte ensam i att ha en onödigt negativ inställning till vad kyrkorna kan bidra med. I flera kommuner och regioner dras nu kranarna åt. Kristna verksamheter som hade kunnat bedrivits och berikat människors liv ställs i värsta fall in när stödet uteblir. Allt på grund av kommunens religiösa beröringsskräck.
Kyrkan ska inte behöva be om ursäkt för sig när den är en kyrka.
— Steven Crosson
Kyrkorna har en unik, och väldigt kostnadseffektiv, möjlighet att berika en stad eller en bygd med meningsfulla, gemenskapsskapande verksamheter. Och naturligtvis sker så på kristen grund, med kristna inslag. Allt annat vore befängt. Kyrkan ska inte behöva be om ursäkt för sig när den är en kyrka.
[ Frida Park: Underskattar kyrkan de politiska krafter som vill inskränka samfundens frihet? ]
Men här finns det också anledning för församlingar och samfund att reflektera. Hur mycket makt vill man tillåta finansiärerna att ha över den egna verksamheten? Är man alltför beroende av kommunala eller statliga bidrag kommer det finnas risk för situationer där handen som föder kan komma med orimliga krav på verksamheten. Vad finansiären kräver kan bero på valresultat, samhälleliga vindar eller andra nycker. En risk för kyrkan, helt klart.
För visst hade det varit bra om kyrkorna inte var så beroende av statliga och kommunala pengar. Men, vi kan samtidigt konstatera att vi lever i ett av världens tyngst beskattade länder. ”Båd´stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner.” De pengar som vi själva arbetat hårt för, beskattas och omfördelas med nit och redlighet av politiker och tjänstemän. Då är det också rimligt att även vi kristna får se våra skattepengar gå till det som är viktigt för oss. Finns det utrymme för Vetenskapsrådet att med skattepengar ge 4,5 miljoner kronor till projekt som uppmuntrar människor att ”tänka som troll” kanske man kan ge några hundralappar till den lokala scoutkåren också.
På sikt är det nödvändigt att skattesystemet görs om så att det blir mer fördelaktigt att ge till sin församling eller samfund, genom exempelvis ett utökat gåvoavdrag. Till dess får Region Gotland släppa sin religiösa beröringsskräck och se att även kyrkorna kan bidra till samhället.
[ Klart: Gotland inför hårdare krav på religiösa föreningar ]
