Det är lite drygt fyra år sedan Kristdemokraternas Ebba Busch i en replikväxling med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson lovade att små barn skulle få möjlighet att återförenas med sina föräldrar trots en stramare migrationspolitik. Det var då det. Nu låter det annorlunda från den regering där KD ingår.
Regeringen har lagt fram ett förslag om förändrade förutsättningar för anhöriginvandring. Lagförslaget är inte överraskande utan snarare självklar utifrån den stramare migrationspolitik som slogs fast i Tidöavtalet och är tänkt att träda i kraft redan 1 december i år. Ett par av förändringarna avser höjda krav om försörjningsstöd för anhöriga och minskade möjligheter att göra anspråk på humanitära skäl. Förslaget ligger helt i linje med regeringens uttalade vilja att vara bland de länder som har den stramaste migrationspolitiken.
Och förändringarna ska genomföras med rasande fart. Så fort, att såväl Domstolsverket och Barnombudsmannen påpekar att remisstiden är orimligt kort – bara fem veckor. Det går lite väl fort enligt flera tunga remissinstanser. Domstolsverket konstaterar att det inte angivits några tunga skäl som motiverar en så kort remisstid. Det ligger nära till hands att anta att det är löftena som regeringspartierna gav varandra i Tidöavtalet som gör att migrationspolitikens hårdare nypor behöver dras åt i rasande fart.
De konstaterar att den förändringen kan orsaka längre processer för barn och föräldrar att återförenas.
— Fredrik Wenell
Men det är inte bara farten som är ett problem utan också förslagen i sig. Barnombudsmannen hänvisar till att lagen om barnkonventionen, som trädde i kraft så sent som 1 januari 2020, anger att alla beslut ska genomgå en barnkonsekvensanalys. Men någon sådan kan de inte se. I så fall bryter regeringen mot en annan lag.
Nu har faktiskt lagrådsremissen ett stycke där man pliktskyldigt resonerar om eventuella konsekvenser för barn. Lagförslaget har ett förslag om högre krav om egen försörjning, som tecken på integrering, för att de anhöriga ska få komma till Sverige. De konstaterar att den förändringen kan orsaka längre processer för barn och föräldrar att återförenas, vilket antas kunna ”ha allvarligare effekt” på barnen. De inför alltså medvetet en skärpning som de själva inser kan innebära stora utmaningar för barn till migranter. Ändå föreslår de alltså även en skärpning av humanitära skäl till ”synnerligen ömmande”.
[ Elisabeth Sandlund: Familjeåterförening ett humanitärt lackmustest ]
Frida Park påpekade redan 2018 på den här ledarsidan att rätten till familjeåterföreningen är en del av folkrätten. Elisabeth Sandlund argumenterade för att möjligheten till familjeåterförening är ett humanitärt lackmustest. Om lackmustestets sura röda färg får symbolisera det negativa så är, med det här förslaget, till och med hela stolpen illröd på migrationspolitikens humanitära ljussignal.
I Sverige låter vi inte bara nyporna pressas åt fortare utan också hårdare än tidigare, allt för att bli bäst i Europa på att ha tuffast migrationspolitik? Om barn kommer i kläm mellan dessa nypor verkar spela mindre roll för regeringen.
[ Frida Park: Rätten till familjeåterförening inskrivet i folkrätten ]
