Det har skrivits spaltmeter som problemen med demokrativillkor för civilsamhället, både för och emot. På den här ledarsidan oftast problematiserande. Men det är självklart att demokratiska spelregler ska gälla alla organisationer i Sverige. Även i ungdomspolitiken.
Det var TV4 som den 13 mars avslöjade att Douglas Thor, förbundsordförande i Moderata ungdomsförbundet, försökt kuppa ett möte i Östersund genom att bussa folk dit och låta dem bli medlemmar för att peta en rival. Diskussionerna har varit heta om liknande incidenter i Socialdemokraterna i Botkyrka. Det gäller alltså både M och S, och troligen är även andra partier drabbade. Det blir än mer häpnadsväckande att den före detta M-märkte riksdagsledamoten Hanif Bali berättar i SVT:s Politikbyrån att mobbning och utfrysning är det mildaste som kan hända i ungdomspolitiken.
Det verkar som att demokrati har blivit ett spel som används för att ge sig själv eller sin falang makt, snarare än en metod för att hantera olika idéer. Har ungdomspolitiken drabbats av en autoimmun kronisk sjukdom?
Det är i dessa sammanhang som våra framtida politiker formas. Det är oroväckande av flera skäl. Statliga bidrag går för det första till politiska organisationer som inte fungerar demokratiskt, och för det andra tycks ungdomsförbundens organisationer premiera formandet av människors karaktär som gör dem till maktspelare snarare än demokratiska medborgare.
Det verkar som att det är partiernas egna ungdomsorganisationer som skulle behöva demokrativillkor.
