Det kan kosta att predika vad som står i Bibeln. Det kan Lukas Ternborg, föreståndaren i Furuhöjdskyrkan i Alunda, berätta om, som Dagen skriver på nyhetsplats. I en gudstjänst i slutet av januari, där också konfirmander från Svenska kyrkan deltog, predikade han utifrån bibelordet att den helige Ande ska leda oss fram till hela sanningen. Ternborg riktade sig till konfirmanderna och deras föräldrar och pratade övergripande och kort om att samtiden matar ut “lögner” om kön, äktenskap och sexualitet och att det som står i Bibeln är “sanningen”.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Svenska kyrkan vill inte att barn under 18 år ska få höra något liknande och ställer därför in framtida konfirmandbesök, föreningsbidragen till kyrkans ungdomsförening är uppe till beslut på politisk nivå och kyrkans förskola utreds för att säkerställa att den följer läroplan och skollag. Ternborg, som är fotbollstränare, fick se sig åsiktsgranskad innan han fick grönt ljus att fortsätta. Åsiktsgranskad alltså.
Ternborg säger själv till Dagen att han ångrar att han vände sig direkt till konfirmanderna, om det gjorde att någon kände sig utpekad. Det är bra med självkritik, frågor som rör identitet är känsliga, och särskilt så i tonåren. Därför behöver man alltid tänka noga igenom både pedagogik och tonalitet när man adresserar frågor som rör människors innersta. Men Ternborgs predikan innehåller varken hat, hot eller diskriminering. I så fall hade reaktionerna varit förståeliga. Nu är de som bäst överängsliga, som sämst farliga.
Ternborgs huvudpoäng – att det värsta är när normer fastställs som innebär att alla måste tycka lika och att den som tycker annorlunda blir dömd eller ses som den som fördömer – är något alla bör reflektera över, såväl politiker, föräldrar, konfirmander som församlingsmedlemmar.
Det riktigt farliga är om självcensur blir vägen framåt.
— Frida Park
Det måste kunna rymmas en mängd tolkningar inom yttrande- och religionsfriheten. Får man tro som det står i Bibeln? Får man predika det och träna barn i fotbollslag, anordna ungdomsaktiviteter, driva skola och delta i ekumeniska sammanhang? Och reaktionerna väcker andra frågor som fler än församlingen i Alunda bör fundera över.
Vilket stöd kan den som går emot tidsandan och predikar Bibeln räkna med från den egna församlingen, från samfundet, från kristenheten när det drevas? Tystnad? Kritik? Avståndstagande? Anmälan? Det är en fråga som även den som inte instämmer med Ternborgs teologi bör fundera över.
[ Hård kritik mot kyrka efter uttalande om kön och äktenskap ]
På samfundsnivå bör man ta frågor om stöd till enskilda pastorer och ledare på största allvar och arbeta förebyggande, inte enbart reaktivt. Teologi, homiletik, pedagogik och mediehantering. Hur ska känsliga frågor hanteras? Vad gör man när stormen börjar yla vid husknuten? Församlingar behöver bygga så stormsäkert det går.
Det riktigt farliga är om självcensur blir vägen framåt: ”Bara vi låter bli att tala om x och y och hoppar över verserna a, b och c slipper vi blåsten”. Risken är stor att många kyrkor väljer den vägen om demokrativillkor till sist införs. I dag råder stormstyrka i frågor som till exempel abort, sexualitet, könsidentitet. Vilka frågor kommer det blåsa kring morgon? Vilka bibelord ska då strykas för att vara på den ”säkra sidan”?
