Det är och måste vara skillnad att investera i näringslivet och i Guds rike. Som riskkapitalist eller produktutvecklare finns det en direkt koppling mellan investering och avkastning. Men det är förödande att ha samma synsätt på gåvor till församling eller kristna organisationer.
I fredagens dokument skrev Dagen om finansmannen Kjell-Roger Holmström som vill se en direkt effekt av gåvorna till kristenheten och kristna medier i form av opinionsbildning enligt hans önskemål. Han är inte unik, även om han kanske är tydligare än många andra i sina krav.
Liknande beteende kan komma till uttryck vid riktade gåvor till särskilda projekt i kyrkor och samfund. Givare erbjuds att få särskild information om utvecklingen av arbetet kring dit man riktat gåvorna. De som är mest professionella i återrapportering har en konkurrensfördel. Det säger nödvändigtvis inget om kvaliteten på själva verksamheten. Självklart ska varje församling och organisation ha kontroll på mottagna gåvor.
Änkans skärv eller riskkapitalistens sedlar – att ge gåvor till Guds verk och församlingen utan att nödvändigtvis ha ett direkt inflytande kring hur varje gåva används är hälsosamt. Varje initiativ som gör anspråk på att arbeta i enlighet med Guds vilja måste vara noga att sätta den före hugade finansiärers vilja. Gåvor givna till kristna organisationer ska bygga på förtroende, inte villkoras av givarnas inflytande. Förtroende är det kapital kristna aktörer har att förvalta.
