Det är föredömligt av Christer Sturmark och Jacob Rudenstrand att tillsammans skriva en debattartikel i Svenska Dagbladet till försvara för rätten att häda (13/5). Vi kan förmoda att humanisten Sturmark och evangelikale Rudenstrand inte är överens i grundläggande frågor om människans existens, men de är överens om en viktig sak: yttrandefrihetens nödvändighet.
Men yttrandefrihet tycks inte vara något som Östhammars kommun värnar. I alla fall inte i praktiken. Det visar de genom att dra in det lokala aktivitetsstödet för Furuhöjdskyrkan, som Dagen skrivit om. Självklart har en kommun all rätt att välja vilka verksamheter de vill ge bidrag till. Det finns ingen naturlag som säger att kommuner ska stödja föreningar, men den ska enligt kommunallagen behandla alla föreningar lika.
Så den intressanta frågan är vilka av kommunens bidragsnormer – ”barnrättsperspektiv, god etik, ökat deltagande, ideellt engagemang, jämställdhet och integration” – som Furuhöjdskyrkans ungdomsförening har brutit mot eftersom den riskerar att inte längre få något bidrag?
Men kommunens och andras reaktioner förvånar tyvärr inte, men oroar, eftersom yttrandefriheten sitter allt trängre i Sverige.
— Fredrik Wenell
Det finns enligt politikerna inget i stadgarna som tyder på att ungdomsföreningen brutit mot någon av normerna. Det handlar i stället om delar av pastorn Lucas Ternborgs predikan i början av året. Noterbart är att det är i församlingens gudstjänst, som man inte får bidrag för, som predikan sker, inte i ungdomsföreningen.
[ Kommunen nekar bidrag till Furuhöjdskyrkan ]
Vad var det då pastorn sa i sin predikan som orsakar denna drastiska åtgärd? Diskriminerade han vissa personer eller grupper? Inte alls. Möjligen uttryckte han sig drastiskt och ovist, men det måste väl en mogen demokrati klara?
Utan att säga vad han ansåg vara lögn och vad som vara sanning, nämnde pastorn kön och äktenskap som två områden där det i samhället förekommer lögner jämfört med Bibelns sanning. Han adresserar tydligt dem ”som vill följa Jesus”, inte människor i allmänhet. Han säger vidare att lögnerna i sig ”inte är det värsta” utan när de blir norm, det vill säga något som alla måste tycka lika om, vilket Frida Park skrivit om tidigare (14/4).
Det finns alltså inget i hans predikan som bryter mot kommunens bidragsnormer eller är diskriminerande. Furuhöjdskyrkan gör därför rätt i att överklaga kommunens beslut. Pastorn argumenterar för en åsikt. Det är rätten att yttra åsikter, speciellt minoriteters, yttrandefriheten är till för att garantera.
Men kommunens och andras reaktioner förvånar tyvärr inte, men oroar, eftersom yttrandefriheten sitter allt trängre i Sverige – i varje fall om man ska tro statsvetaren Sten Widmalm. I en undersökning genomförd av SOM-institutet 2021 fann de en klar tendens att människor vill inskränka yttrandefriheten för dem vars åsikter man inte delar. Det är bara i totalitära stater alla måste tycka lika.
Vore det inte läge att en av organisationerna som verkar för hbtq-personers rättigheter i Sverige, RFSL, bjöd in Furuhöjdskyrkan att, likt Sturmark och Rudenstrand, skriva en debattartikel om rätten att inte vara överens i frågor som rör kön och äktenskap? Det är något yttrandefriheten i Sverige skulle behöva.
