I den sammanställning som Dagen gjort kring trossamfundens medlemsutveckling är det några tydliga trender som kan skönjas. De traditionella frikyrkorna minskar och störst tapp efter Svenska kyrkan har Equmeniakyrkan. Även EFK och Pingst FFS tappar, men inte lika mycket. Växer gör flera sunnimuslimska trossamfund, mest Förenade islamiska föreningar (FIFS) som i princip fördubblas till närapå 30 000 medlemmar.
Det här visar att Sverige har ett nytt religiöst och pluralistiskt landskap. Nej, “muslimerna tar inte över” i Sverige, deras samfund är långt ifrån så stora som de kristna. Men klart är att de senaste årens invandring har ritat om den religiösa kartan. De kyrkor som växer kan även de hämta sina uppåtkurvor från en ökad invandring.
Det finns en växande minoritet med detta gemensamt: de är människor som tar sin tro på allvar och inte är redo att lämna den hemma, likt en söndagskostym i garderoben, när de går till jobb eller skola skapar spänningar gentemot majoritetssamhället.
Det har länge talats om att Sverige toppar den internationella ligan när det handlar om att vara ett sekularistiskt samhälle. Men det som bland annat Joel Halldorf, professor i teologi och krönikör på Dagens kultursida, länge påtalat - det postsekulära samhället - är i allra högsta grad en svensk verklighet. Det utmanar samhället i stort, men också en kristenhet vars livsluft är att nå ut till andra människor med budskapet om Jesus.
Sekulära svenskar, djupt troende eller kulturellt religiösa nysvenskar är olika grupper som kyrkan behöver utrusta sig för att nå ut till. Det är ett sätt för kyrkan att i framtiden kunna toppa en annan liga: den som växer mest.
