Som Dagens ledarsida tidigare skrivit (23/5) sker en islossning i relationen Sverige-Israel. Något som bland annat manifesterat sig i det första besöket av en israelisk utrikesminister på två decennier. Detta är bland Israelvänner lika glädjande som efterlängtat.
Men ungefär samtidigt som den israeliske utrikesministern Eli Cohen mötte svenska regeringsföreträdare i Stockholm reste en grupp sverigedemokrater till Israel. Bland gruppen fanns bland andra Richard Jomshof, ordförande i riksdagens justitieutskott och Charlie Weimers, Europaparlamentariker.
Reaktionerna på besöket manar till eftertanke, speciellt för oss i Sverige. I Israel är Sverigedemokraterna svartlistade. Det israeliska utrikesdepartementet avböjde därför möte med gruppen. Skälet till svartlistningen finns i partiets tillkomst, grundande och historia.
I Sverige är det förflutna något som studeras i skolan. Kanske är gångna tider och skeenden något som läses i böcker, lyssnas på i poddar eller ses på TV. Men särskilt brännande i det egna livet blir det sällan. I Israel, å andra sidan, är historia i högsta grad levande och påverkar än i dag det judiska folket, den israeliska staten och den egna familjen.
Att SD:s rötter går att spåra tillbaka till nazismen står fastslaget i partiets egen vitbok.
— Steven Crosson
Inte minst gäller detta minnet av förintelsen som ständigt finns närvarande. Andra världskrigets koncentrationsläger är för israeler inte någon avlägsen abstraktion. Förintelsen drabbade miljontals judar och påverkar än i dag livet för alla efterlevande. Nazismen och utrotningen sopas inte bort. Till Jerusalem Post talar Weimers om att SD som parti värnar om att ha goda relationer med Israel. Och det må så vara. Men var SD kommer ifrån är inget som sminkas över med några granna ord.
Att SD:s rötter går att spåra tillbaka till nazismen står fastslaget i partiets egen vitbok. Ur organisationen Bevara Sverige svenskt (BSS) reste sig, tillsammans med element från skinheads, den fascistiska rörelsen och nationalsocialister, det som i dag är Sveriges näst största parti.
[ Dokument: Hur mycket ska kristna bry sig om Israel? ]
Sverigedemokraterna gör naturligtvis sitt bästa att aktivt försöka urskulda och trivialisera sin bakgrund. Bort och ut ur väljares och allierade politikers medvetande. Men historien går inte att sopa under mattan. Rötterna som sträcker sig ner till det tankegods som kostade miljontals människor livet ligger fortsatt kvar. Den människosyn som ledde till koncentrationslägren var i högsta grad levande hos flera av de personer som grundade SD. Och, igen och igen, tycks samma människosyn dyka upp bland företrädare för samma parti, även nu. Genom fikastunder som ska uppmärksamma tredje rikets inmarsch i Polen. Genom företrädare som välkomnar en ”ny Hitler”. Eller genom att en SD riksdagsledamot (numera vilde) fritt rör sig i förintelseförnekande och konspirationsteoretiska kretsar.
Göran Perssons uppmaning ”om detta må ni berätta” bär fortfarande sanning. Och Sverigedemokraternas rötter må vi, liksom israelerna, fortsätta att minnas.
[ Felicia Ferreria: Det behövs ett förnyat kyrkligt engagemang för Israel ]
