I en lång intervju med Jerry Pillay, Kyrkornas världsråds nytillträdde generalsekreterare, berättar han om kyrkornas viktiga arbete för fred i Ukraina. I en kommentar till intervjun lyfter jag särskilt Pillays rimliga frågor och kritik gentemot patriark Kirill, men också vad Pillay med egna ord uttrycker: ”Om dialog inte leder till framsteg, då måste vi överväga vad vi ska göra. Avstängning är inte uteslutet.”
Generalsekreteraren slår alltså själv fast att om dialogen inte är framgångsrik, om förändring inte sker, så kan avstängning vara en väg. Det är en välkommen markering av Pillay. Men som jag också skrev i den korta kommentaren till den intervju som ger en bred och djup bild av Kyrkornas världsråds välkomna arbete, blir den logiska följdfrågan hur länge man kan vänta på dessa framsteg medan kriget rasar. Var går gränsen?
I ljuset av generalsekreterarens egna ord om att avstängning inte är uteslutet är det högst förvånande att kommunikationsdirektören, Marianne Ejdersten, kallar denna följdfråga från Dagens ledarsida för ”felaktigt naiv” och” inte korrekt återgivet”. Samtidigt säger Ejdersten i en uppföljande intervju i Dagen, där hon får möjlighet att förklara sin kritik, att ledaren inte innehåller enstaka faktafel. Det skapar ytterligare följdfrågor.
Om det de facto inte handlade om faktafel, varför denna starka reaktion? Beror det enbart på att Dagen, precis som flera andra kristna tidningar, sätter fingret på en högst ömmande punkt?
[ Kyrkornas världsråds ledare mötte Kirill: ”Som kristna måste vi jobba för fred” ]
