Som Dagen rapporterat om (24/6) uppger varannan chef att de har en negativ attityd till vissa etniciteter och religiösa grupper. Det är vanligare bland manliga än kvinnliga chefer. Lagom till Almedalsveckan publicerar Järvaveckan Research en rapport där de konstaterar att det främst är personer från Afrika eller Mellanöstern som cheferna har negativa attityder inför.
När hälften av chefer på svenska företag har negativa känslor mot religiösa och etniska grupper måste frågan återigen ställas hur integrationen ska komma till stånd? Hur ska alla de människor som vill vara med och bidra bli en del av samhället? Och just nu ännu viktigare: hur ska de som nu attraheras av en gängkarriär kunna föreställa sig andra möjligheter?
Det här handlar inte bara om integration i allmänhet utan också om att komma till rätta med våldsvågen. Det är som bekant framförallt andra generationens invandrare som begår de fasansfulla brotten. Barn och ungdomar som vuxit upp i de svenska så kallade utanförskapsområden, studerat i svensk skola, mött svensk kultur och lärt känna svenskar som bott här länge - eller det är kanske just vad de inte har gjort? Mött värdlandets kultur alltså. För om varannan svensk chef hyser negativa attityder till andra kulturer är risken att det också gäller befolkningen i stort och de helt avgörande interkulturella vänskaperna uteblir.
Ibland är intrycket att vissa tänker att det inte finns något svensk kultur.
— Fredrik Wenell
Och vi som trodde den svenska kulturen var färgblind.
Ett kännetecken för den svenska kulturen är vår ovilja att tala om kulturella skillnader. Ibland är intrycket att vissa tänker att det inte finns något svensk kultur.
[ Se Dagens seminarier från Almedalen ]
Fraser Nelson, chefredaktör på brittiska The Spectator, menar i en podd från Svenska Dagbladets Ledarredaktion (19/4) att svenskars ovilja att adressera och förstå kulturella skillnader är ett hinder för integrationen och en av många orsaker till att vi har så svårt att förstå orsakerna till gängkriminaliteten. Han pekar på något mycket väsentligt.
I den svenska debatten utgår vi ifrån att människor är individer och ska därför alltid behandlas utifrån det. Det är självklart något gott och helt avgörande i en demokrati, men om man tänker efter är det uppenbart att vi snarare är individer i grupp.
Om vi inte inser varför kulturer spelar en avgörande roll för individers val kommer vi aldrig förstå de djupare orsakerna till varför gängkriminaliteten eskalerar. Vi kommer fortsätta putsa på ytan, exempelvis med strängare straff. Det hjälper för stunden men i längden förändrar det inte så mycket.
Individer som väljer att göra de destruktiva valen att bli gängkriminella är såklart hundra procent ansvariga för sina val, men på samhällsnivå är insikten nödvändig att valen har uppstått i mötet mellan olika kulturer och svensk majoritetskultur. De finns två frågor som politikerna i Almedalen borde diskutera: Vilka kulturella omständigheter är det som gör att vissa individer väljer att bli gängkriminella? Och: hur kan vi skapa rätt förutsättningar för medborgarna så invandrare i alla delar av Sverige möter svensk kultur?
